Norvège

jag ska försöka att inte gå på för höga växlar i det här inlägget. det finns inga ord som kan göra en massaker rättvis. inga ord kan ta oss dit och inga metaforer kan få oss att känna. trots detta så är det just vad vi försöker göra i en stund som denna - kanske som ett desperat försök att sortera in världen i kontraster och regelrätta mönster. detta är just pedagogikens stora problem, detta att hela tiden förenkla, göra överskådligt, belysa centrala delar etc. vi filtrerar bort det mänskliga ur historien och sagan.

med risk för att banalisera så sägs Wellington ha sagt något i stil med att "skriva historia om ett slag är som att skriva historia om en bal", vilket givetvis inte går. det går att beskriva, kanske till och med att förklara, men det går inte att göra rättvist. vi kan försöka förstå Breivik, vi kan försöka beskriva tragedin på Utøya, men det går inte att förstå.

ur all fruktansvärdhet kanske det kommer ett större engagemang mot orättvisor och för medmänsklighet. det går att sätta sig in i andra människors situation, att känna empati, och även om vi inte kommer hela vägen fram så växer vi, kanske förhoppningsvis. det fruktansvärda som händer på Afrikas horn kom inte som en chock, eller borde inte gjort det enligt alla hjälporganisationer och alla sakkunniga. men mediaskuggan är svår att överkomma. det går att säga mycket om katastrofhjälp, men det är väl ändå så att priset - både ekonomiskt och mänskligt - är långt mycket högre när det ofattbara redan inträffat. och när något annat tar fokus från tv-nyheterna så glömmer vi bort att det hemska finns. någon som minns Haiti? vem bryr sig idag om Fukushima?

det går inte att skydda sig ifrån galna män som Breivik eller Kaczynski. men det går att förebygga fattigdom och korruption och sjukdomar och analfabetism. när det händer är det redan för sent.

Renässans

det franska ordet renaître betyder ungefär "att födas på nytt". de flesta av oss förknippar ordet renässans med den epok inom västerländsk historieskrivning som följer efter epoken medeltiden och som startade upp "den nya tiden". som med de flesta epokindelningar är detta en efterkonstruktion - när vi idag talar om att vi är inne i datoråldern så är det troligen bara en förhoppning till att vi kommer att benämnas vid framtidens universitet som "tiden då datormaskinen uppfanns och tog över samhället" och inte "världskrigens eller massmordens tidsålder". vad som återföddes ca. år 1500 var antikens konster och vetenskaper. "den nya tiden" började med en återfödelse av den antika tidens idéer. historiens cirklar och spiraler. vi är mönstersökande djur.

i mitt förra inlägg, för närmre ett år sedan, använder jag det bibliska talesättet en koloss på lerfötter som en metafor för skolan eller sthlms stads bräckliga infrastruktur. för att inte uttömma den abrahamitiska mytologin kan jag hänvisa till grekisk mytologi och säga att mina högt flygande ambitioner om projektarbetet kom för nära solen och jag föll svedd ner till marken. jag förbannade skolans konservatism och stoppade IKTn i frysen.

nu är det kanske dags för att värma upp liket. låt oss hoppas att det inte blir en frankensteins skapelse, utan mer som fåret Dolly.

jag avslutar med en film om vännen google:

Multisource political news, world news, and entertainment news analysis by Newsy.com

EN KOLOSS PÅ LERFÖTTER

det har varit tyst här för mig ett tag. delvis för att det varit mycket i skolan, delvis för att jag inte riktigt fått igång mitt projektarbete.

men.

det går trögt i den så kallade verkligheten. det är ett motstånd mot it i skolan, ett djupt och grundläggande motstånd. det finns säkert många förklaringar, men ingen som verkar direkt godkänd. nämn ett företag som inte har en datortekniker på plats, förutom givetvis skolan - sveriges största arbetsplats. en koloss på lerfötter.

jag har ännu inte fått en inlogg till nätverket i skolan jag gör min VFU på. jag har ännu inte fått tillgång till skolans digitala läroplattform. eftersom sthlm stad outsourcat det där med it (är det så eller är det bara jag som fått allt om bakfoten?) så dröjde det 2 dagar innan jag fick tid att prata med någon som visste någonting om vem jag skulle prata med. efter det tog det en vecka innan de kunde lägga in mig i nåt system - för att jag inte är anställd, säger de, blir det extra mycket jobb, vilket måste tolkas som att jag är jävligt jobbig som måste hålla på med sånt här. kan jag inte bara vara som en vanlig lärare?

i morgon ska det vara klart. hoppas hoppas.

VALSAFARI

det är valår 2010. när jag började läsa så var det valår 2006. jag flyttade till Lund och kom till en korridor med 15 rum och ett kök. det var härligt, alla borde få uppleva det. men det går ju inte för vi bor trots allt i svea där identiteten är direkt avhängd på individualiteten och alla vill bo själva, klara sig själva, "kan fälv". kollektivboende passar i alla fall mig som handen i handsken, och jag förstod det inte förens jag prövade.

i år ha valdebatten varit minst sagt underlig. kanske är det för att jag vuxit upp och ser saker på ett annat sätt. kanske är det för att det är som de säger, att ideologierna är döda. jag tror inte att ideologierna är döda.

på 1800-talet regerade liberalismen, med presens intåg och på 1900-talet var det socialismen som fick ett uppsving med reformer. att nazism inte har någonting med liberalism att göra, men att kommunism och socialism också är två väsensskilda ideologier verkar folk ha glömt bort. under 2000-talet kommer ekologism få grepp om människors medvetande, lika nödvändigt som frihetssträvan och reformarbete fick århundradena före.

det är vad jag tror i alla fall.

årets skoldebatt har jag varit inne på förut. årets tema blev att vi ska vara rädda för barnen, inte rädda om dem, vi ska straffa de som inte orkar med, inte hedra de lärare som skapar en vettig läromiljö. det blir så när snillen spekulerar. jag har inte mycket till olofssons politik i övrigt, men hennes fantastiska formulering om "ramar och kramar" var ett bevis på att majoren inte har ensammakt över problematiken.

nedan följer tre bra länkar som ska hjälpa oss välja det vi tror blir bäst, för att inte blint lita på våra arma magar. ta er tid, medborgare, för även om inte valet känns relevant för er så är kännedom om dessa frågor viktig.

Fokus valguide: vad tycker de olika blocken om 9 centrala frågor.

SvD:s valkopass: om vilket block eller vilket parti som ligger närmast er i sakfrågor. se gärna "Läs mer om denna fråga, för att se hur debatten sett ut.

Sveriges radios valkompass: som SvD fast du kan välja de frågor som berör dig, om du exempelvis inte orkar/hinner ta ställning i allt.

YEPS OCH TELEFONHJÄLP

nu har jag börjat springa igen. kondisen är ruskigt off och man är ju inte 25 längre. men det känns bra. hoppas det håller i sig.

projektarbetet har börjat rulla. eller kanske snarare, börjat glida ifrån att har legat på is en tid. Demokrati med IKT-verktyg. blir nog bra.

annars har jag jobbat med YEPS de sista veckorna. "...för att kunna hantera tänkbara dilemman som uppstår i skolmiljö". det är mycket kvasi-moralfilosofi på föreläsningar och seminarier, men det är ändå bra att kontextualisera teorier, och ge dem ett konkret sammanhang. efter en föreläsning, som tog upp hedersproblematiken, blev jag så förbannad att jag gick omkring och skämdes. föreläsaren visade upp hur vi i svea ska tänka om detta om jag kände högervindar och 30-tal. tanken var att flickan i ett dilemma skulle följa sin egen vilja och gå emot traditionen hemifrån. dilemmat fokuserade dock inte så mycket på flickan i fråga utan på den stackars lärare som tvingades smutsa ner sina händer. "tänk vad synd det är om läraren som tog ställning, om nu flickan straffas efter att ha smutsat ner familjens heder...", "vi i västerlandet är minsann de duktiga, och vi ska rädda världen med vår individualitet".

jaja.

nu är vi inne på Professionella samtal, och det är verkligen givande. jag är dålig på det där, och har klarat mig väl i livet av att 1) mmm:a i mellanåt, och 2) spinn vidare på det sista ordet personen sa. "men vad menar du med ledsen..?". "vilken god lyssnare du är!", men att hålla tyst är inte att lyssna. i alla fall går vi igenom en Samtalsmodell (Hägg & Kouppa, 2007) som handlar om hur man ska vägleda den som talar genom att klargöra och problematisera det som sägs. det är svårt, men kul.

sen har syster nr 2 börjat plugga. det är svårt, säger hon, och jag lider lite med henne. hon är inte dum alls, men från en annan utgångspunkt än vad som kanske krävs för distansstudier. jag försöker hjälpa, men det är svårt över telefonen och när frågor som "Men vad är Power Point?" och "Jag förstår inte vad de menar med PodCast!" kommer upp så känner jag mig hopplöst verklighetsfrånvänd.

det är inte bra att åka båt!


http://www.youtube.com/watch?v=Aw_qwwb9k1Q&feature=player_embedded

FRÅN HUR TILL VAD/VARFÖR

jag har varit i Spånga idag. det känns skönt, dels för att jag kan börja slutet på den här kursen nu när jag vet lite mer, och dels för att jag nu vet mer om vad jag ska undervisa i höst. det blir filosofi, något som jag var rädd för att missa (och därmed blivit tvungen att byta skola), och historia A. kanske lite litteraturhistoria i svenska oxå!

jag vet hur jag ska göra med projektet nu. det blir ungefär som jag tänkt från början, men det blir mer fokus på elevdemokrati än på kollaboration. i alla fall i projektarbetet. jag kommer att jobba med en blogg och med Fronter (även om min handledare var lite rädd för att föra in för mycket teknik, "eftersom det aldrig är att lite på".

frågeställningen, som jag letat efter en formulering till, blir ungefär: hur kan elevdemokrati stärkas med IKT-verktyg". jag tackar CW för råd och tips!

jag var mer fastlåst i den didaktiska HUR-frågan förut, alltså hur kan IKT-verktygen hjälpa undervisningen?, men nu berör jag mer VAD- och VARFÖR-frågorna.

det känns bra. ska bara skicka in till lärarna för godkännande först...

OM I MORGON

i morgon ska jag träffa min handledare och bland annat prata om mitt projektarbete. jag vet inte riktigt hur det kommer att gå. först tänkte jag använda en klassblogg för att få igång diskussioner kring vad vi ska ta upp på lektionerna. sen tänkte jag att det vore bättre med att använda den digitala läroplattform de använder på skolan. det känns inte rätt att kräva att de ska blogga, det känns bättre med, som jag tänker nu, att de gör tester inför varje lektion om vad de kan och vad de är intresserade av.

nu när jag pratar med människor om just plattformen Fronter så känner jag mig inte riktigt nöjd. alla som använt/använder Fronter verkar missnöjda.

kanske är det just detta jag ska skriva om: problem med att välja rätt IKT-verktyg, beroende på tillgång och efterfrågan. syftet med digital kompetens är väl någonstans att just kunna välja rätt sak vid rätt tillfälle, så då blir mitt projektarbete en text om kärnan i digital kompetens, och det vill jag kanske inte.

vi får se hur det går i morgon. det känns dags nu. jag är redan alldeles för sen.