Sven-Eric Liedman

jag har läst i sommar. tanken var att jag skulle läsa skönlitteratur istället för alla fackböcker studierna krävt, fiktion som ett slags karantän. jag började med Stalins kossor, som var lagom lättslukad. läste snabbt och tog inte till mig texten särskilt djupt, men jag gillade det. sen var tanken att jag skulle läsa Foucaults pendel som jag tänkte skulle passa, men jag läst bara ett 50-tal sidor innan jag förstod att det inte funkade. kanske var texten för svår, kanske var jag bara inte beredd, men jag fick ingen ro att varken läsa snabbt eller läsa djupt. jag kapitulerade, och har sen dess läst populärvetenskapliga böcker(Heberlein, Klingberg etc.). jag intalar mig att det är ett mellanting mellan det fackliga och det sköna.

nu är jag inne på slutkapitlet av Sven-Eric Liedmans Hets! , och jag måste säga att jag är en stor beundrare. jag läste Från Platon till kommunismens fall förut och gillade den mycket. nu med Hets! så kan jag inte annat än leta efter nästa bok att sluka.

nu är jag hemma i Blekinge. i min systers hylla hittade jag Mellan det triviala och det outsägliga. jag ska stjäla den! den är inte nyskriven, och jag misstänker att många tankar går igen i den bok jag läser nu, men jag ser ändå fram emot att öppna en ny Sven-Eric Liedman.