ENTRE LES MURS

vi såg filmen Mellan Väggarna idag.

vi tittade på hur läraren hanterade de situationer som uppstod, teoretiserade, analyserade. det gick ganska bra, men det är enkelt att kritisera och svårt att vara objektiv. en sak som slog mig var hur mycket man sympatiserar med läraren även om man förstår hur fel det blir. däri kanske filmens styrka ligger. att man på något sätt förstår lärarens intentioner, och accepterar dem snarare än att bara tolerera agerandet. det är en mils avstånd mellan tolerans och acceptans.

och svårigheten med detta vårt framtida yrke visas upp på ett ganska avskräckande sätt. det gäller inte att vara omtyckt, det gäller inte att vara rättvis, det gäller inte att kunna ge goda skäl för vad man gör och hur man gör det. vad det handlar om är att se alla. alla! och det är galet svårt. vad det handlar om är att i varje given situation kunna förstå skillnaden mellan sig själv och sitt yrke.

vad som blev tydligt i filmen var att kommunikationen hela tiden var på lärarens villkor. när de kom utanför klassrummet så användes lite andra ord och på ett annat sätt, men det var ändå läraren som hade makt över tiden och temat för samtalet. frågan är hur detta kan motverkas. går det, och i så fall, är det åtråvärt?

TUKT

jag har funderat mycket på det där med hur tidsuppfattningar påverkar vårt lärande. hur går det till när vi ändrar uppfattning? det vill säga om det finns något egenvärde i att skifta från present oriented till future oriented, som jag tolkade Z. eller egenvärde kanske är att ta i, men det verkar som att samhällets produktivitet (och därmed skolans bedömningsgrund) vilar på att vi kan se förbi den omedelbara njutningen.

Janette Emt talade, i en föreläsning hon höll för några år sedan, om "intellektuell tukt", och jag tolkade det delvis som en förmåga att acceptera lidande nu till förmån för framtida (större) glädje eller intressetillfreds.

det verkar alltså som att förmågan att grubbla är grunden och att stänga ut omvärldens njutningar är implikationen av vad vi kallar intelligens. jag säger inte att detta är en ny insikt, men det är ändå underligt.

ZIMBARDO

jag är helt tagen av psykologiska experiment. jag känner inte till särskilt många, men de jag sett eller läst om, de är jag helt fascinerad av. de som jag har tagit störst del av är Dr Zimbardos experimet, där det som kallas för ondska brukar vara i fokus. eller kanske snarare, de experiment som jag, och sådana som jag, sett är centrerade kring ondska.

det mest kända är the Stanford Prison Experiment. han har även följt upp sina studier med vad han kallar för the Lucifer effect som blev känt för min när bilderna får Abu Dhabi exploderade i medierna och den amerikanska ledningen oväntat skyllde ifrån sig. det var givetvis några få som uppträdde dåligt. det är ju alltid några få som förstör för den stora massan. eller hur?!

nu, idag, kom jag över en ny insikt av Zimbardo.

förenklat kan det sägas att vad han vill visa är att vi har olika "time perspectives", vilket i förlängningen gör att vi missuppfattar varandra, vi tror att vissa är dumma eller barnsliga när det egentligen bara handlar om olika tidsuppfattningar, enligt Z.


något väldigt intressant är det som sägs om inlärning och skolan, ca. 5 minuter in i filmen. om hur skolans uppgift tycks vara att "to take present oriented little beasts and (try to) make them more future oriented". det gamla förödande försvaret som vissa lärare använder, det här kommer du att ha nytta av sen, du får lita på mig. förödande, och närmast ett brott mot barns rättigheter.

jag säger inte att Z.s teorier är absoluta, men de är tankeväckande. de förenklar och förbättrar vår världsuppfattning. en annan slogan som Z använt förut är psychology is not excusology, vilket här får en annan innebörd, men som ändå klargör vad jag vill säga. det går inte att gömma sig bakom teorier.

LÄRANDE VS LEDARSKAP

vi pratade om lärande och ledarskap idag. det var lite konstigt, för vår seminarieledare hade just fått en massa kritik om att hans lärande var för mycket ledarskap.

fast det slog mig först nu, hur stor skillnad det gör. eller hur stor skillnad det är på att lära någon tillskillnad från att leda någon. idag blev vi lärda genom ledande. jag tänker på barn, och jag tänker på att lära någon cykla.

går det att lära sig utan stödhjul?

EXAKT

jag vet inte vad som händer idag. ska prata om lärarrollen.
om kommunikation tror jag.

kom att tänka på de där absurda rapporterna, de som menar att vårt tal bara är 7% av vår kommunikation. just 7, inte 8, inte 6.9.

sju.

nu vet inte jag om det är exakt 7% som de, vilka det nu är, menar är kommunikation med talet. men det är roligt ändå.
med exakthet.

som James Ussher. 4004 fKr. källa på det, tack!

ANGÅENDE OBJEKT

objektet för kemi är grundämnen. objektet för psykologi är människans själsliv. vad är objektet för historia? för lärande? vad är det som studeras när vi studerar till att bli lärare?

jag tänker så här:

mitt arbete som lärare är att lära ut. jag kan saker som andra inte kan och som jag ska få dem att kunna. detta ska jag göra genom att för det första skapa en miljö som passar för lärande, alltså en trygg eller harmonisk relation till eleverna, och bland eleverna. för det andra så krävs en situation där lärande är möjligt, vilket i högsta grad beror på vilket grundperspektiv jag har på lärande. hur lär sig människor? jag tror, i alla fall nu, att wygotskijs teorier om relation mellan språk, social kontext, aktivitet med mera är en bra grund att stå på. och detta medför alltså att en situation där detta får ta plats. hur detta ska gå till, vet jag inte riktigt ännu. utöver så studeras en massa andra saker – om hur vi ska sätta betyg etc. – men objektet för mina nuvarande studier tycks vara lärandet. men inte i en psykologisk eller kognitiv bemärkelse, mer, lärandet i praktiken. kan synliggörandet av tänkandet vara objektet för mina studier, och i sånna fall, hur relaterar detta till kursen om digital kompetens?

vad är objektet för den här bloggen? vad är det är tänkt att lära oss när vi bloggar? troligen så är det inte bloggandet i sig, utan bara att vi ska tvingas sitta framför datorn, på internet, och få en känsla för qwerty och det som vi så naivt benämner internet 2.0.

frågan kvarstår alltså. vad ska jag fylla bloggen med? vad ska jag ägna tid åt? det verkar som att jag ska fylla den med en massa frågetecken. funderingar. kanske.

intro

alla ska vi försöka skilja på det privata och det personliga. här kommer min personliga bild, mina personliga

upplevelser
erfarenheter
reflektioner
tankar
värden

om den här världen i allmänhet
och mitt nu i synnerhet.

mitt nu består av insnöande i studier samtidigt som våren rasar utanför fönstret.
mitt nu består av en kurs som ska utveckla mitt lärande och framtida utlärande.

det här är ett startskott, det här är en början, det här är ett intro