någon gång måste vi säga stopp! det är hutlöst hur elever idag uppför sig i klassrummet, där de är för att lära sig, där de är för att utvecklas. det är närmast kränkande mot lärarkåren, mot deras föräldrar och mot samhället i stort, hur de intresserar sig av annat än det som de är där för.
hur många gånger har vi inte sett över ett klassrum och trott att de jobbar med uppgiften framför sig? hur många gånger har vi haft fel?
pennan är roten till det onda. problemet är att det inte går att se om den används för att anteckna och lära. eleverna kan lika gärna, vilket i realiteten ofta är fallet, använda detta verktyg till att skriva lappar till kamrater eller rita bilder som inte har någon som helst relevans till det vi försöker lära ut. och hur mycket pengar läggs inte årligen på att rusta upp bänkar, böcker och andra delar av skolans egendomar? jag har också varit med om unga pojkar som använder pennan som om den vore en trumpinne.
jag kommer alltså härmed att beslagta de pennor jag ser och lämna tillbaka dem vid slutet av dagen. det eviga raspandet av blyerts mot papper är störande! tacka vet jag mobiltelefonen som åtminstone är tysta och inte stör de som behöver lugn och ro.
söndag 29 augusti 2010
torsdag 26 augusti 2010
KVALITETSSÄKRING
det finns en chans att gömma sig inom lärarkåren. kanske är det här lösningen på många problem:
Most Likely to Succeed - How do we hire when we can't tell who's right for the job?
en förenkling av texten kan se ut så här:
1. det finns dåliga lärare och det finns bra.
2. det är lika svårt som inom andra yrken (am. fotboll, finansbranschen) att förutspå hur bra en lärarstudent kommer att vara som lärare.
3. inom dessa yrken finns det urvalsmekanismer efter att personen börjat arbeta, men denna mekanism finns inte inom lärarkåren.
4. för att förbättra utbildningen i skolan borde lärare bedömas efter att de börjar arbeta, inte innan.
eller vad säger ni? och hur skulle en sådan testmekanism se ut? i dagens hysteriska betygsinflation kan inte det gärna vara grundande.
Most Likely to Succeed - How do we hire when we can't tell who's right for the job?
en förenkling av texten kan se ut så här:
1. det finns dåliga lärare och det finns bra.
2. det är lika svårt som inom andra yrken (am. fotboll, finansbranschen) att förutspå hur bra en lärarstudent kommer att vara som lärare.
3. inom dessa yrken finns det urvalsmekanismer efter att personen börjat arbeta, men denna mekanism finns inte inom lärarkåren.
4. för att förbättra utbildningen i skolan borde lärare bedömas efter att de börjar arbeta, inte innan.
eller vad säger ni? och hur skulle en sådan testmekanism se ut? i dagens hysteriska betygsinflation kan inte det gärna vara grundande.
DET GRÖNARE GRÄSET OCH VÅRT ANSVAR
jag har skrivit om det här förut och nu vill jag bara komplettera, eller ge ett annat perspektiv på problematiken.
det är viktigt att förstå våra studenter - gen y eller vad vi ska kalla dem nu - och den främsta anledningen till att vi ska förstå är att vi inte ska slukas upp av det grönare gräset som alltid hägrar och som drivs av nostalgi, avund, kärlek eller något annat opålitligt. nostalgi exempelvis är att känna smärta över en svunnen tid, kärlek och sinnessjukdom är syskon. genom att vara närvarande och intresserade av våra elever, och tolka det vi erfar, kommer vi närmre förståelse, tror jag. vi kan och bör inte ta bort det subjektiva, bara dämpa det så att vi inte styrs av vår oförståelse. hur jag än vänder och vrider på det så var det både bättre och sämre förr, och vilka parametrar vi än använder så kommer vi alltid att tycka att gräset är grönare.
att ungdomskulturen gör uppror mot det gamla är trivialt. Henrik Schyffert visade detta på ett fantastiskt sätt i sin "The 90´s - ett försvarstal" för er som såg den showen. "på 90-talet gjorde vi uppror genom att inte bry oss om någonting. ironin var styrande", sa han ungefär. att försöka dämpa detta, med pekpinnar eller öppen hand, är inte bara ett sysifosarbete, det är oxå kränkande. Don Draper satte fingret på det jag vill säga i ett avsnitt av "Mad Men": "Kids today have no one to look up to- ´cos they're looking up to us"
det är här vi lärare kommer in, inte som lärare men som vägledare, inte som en auktoritär, men som förebild.
det är vårt ansvar och vår börda, och vårt enorma privilegium.
det är viktigt att förstå våra studenter - gen y eller vad vi ska kalla dem nu - och den främsta anledningen till att vi ska förstå är att vi inte ska slukas upp av det grönare gräset som alltid hägrar och som drivs av nostalgi, avund, kärlek eller något annat opålitligt. nostalgi exempelvis är att känna smärta över en svunnen tid, kärlek och sinnessjukdom är syskon. genom att vara närvarande och intresserade av våra elever, och tolka det vi erfar, kommer vi närmre förståelse, tror jag. vi kan och bör inte ta bort det subjektiva, bara dämpa det så att vi inte styrs av vår oförståelse. hur jag än vänder och vrider på det så var det både bättre och sämre förr, och vilka parametrar vi än använder så kommer vi alltid att tycka att gräset är grönare.
att ungdomskulturen gör uppror mot det gamla är trivialt. Henrik Schyffert visade detta på ett fantastiskt sätt i sin "The 90´s - ett försvarstal" för er som såg den showen. "på 90-talet gjorde vi uppror genom att inte bry oss om någonting. ironin var styrande", sa han ungefär. att försöka dämpa detta, med pekpinnar eller öppen hand, är inte bara ett sysifosarbete, det är oxå kränkande. Don Draper satte fingret på det jag vill säga i ett avsnitt av "Mad Men": "Kids today have no one to look up to- ´cos they're looking up to us"
det är här vi lärare kommer in, inte som lärare men som vägledare, inte som en auktoritär, men som förebild.
det är vårt ansvar och vår börda, och vårt enorma privilegium.
onsdag 18 augusti 2010
MAJOR BJÖRKLUND
det finns få människor som jag tycker så illa om just nu, som jag gör om vår kära skolminister. jag förstår honom inte. eller ska jag kanske säga, jag förstår inte den skolpolitik som folkpartiet för.
vad jag faktiskt förstår är att de är inga onda människor, de vill inte illa. men, hur kan de då vilja återinföra en lång rad företeelser som vi kämpat bort under de senaste 50 åren. någon borde skicka SIA-utredningen till dem - inte för att de inte känner till den, men för att på minna om hur det var när alla satt i raka bänkrader och uppförde sig, och med våld lärde sig av magister.
att de ens använder ord som flumskolan borde få oss att reagera. men vi är tysta. vi måste låta barn vara barn.
hur ska folkpartiets skolpolitik göra vårt samhälle bättre, mer humant? vad är det de vill åstadkomma?
vi lär oss av andra, det som andra vet. så stannar samhällen. vi borde lära oss att vara barn, konsten att ha fel, att vara kreativa, att skapa - inte att följa. en kompis till min skrev på facebook att hon tyckte det var underligt att valaffischerna var felstavade. hon tog fram sin kajalpenna och ändrade det, som för att hjälpa. nu står det rätt: "Forntiden börjar i klassrummet".
vad jag faktiskt förstår är att de är inga onda människor, de vill inte illa. men, hur kan de då vilja återinföra en lång rad företeelser som vi kämpat bort under de senaste 50 åren. någon borde skicka SIA-utredningen till dem - inte för att de inte känner till den, men för att på minna om hur det var när alla satt i raka bänkrader och uppförde sig, och med våld lärde sig av magister.
att de ens använder ord som flumskolan borde få oss att reagera. men vi är tysta. vi måste låta barn vara barn.
hur ska folkpartiets skolpolitik göra vårt samhälle bättre, mer humant? vad är det de vill åstadkomma?
vi lär oss av andra, det som andra vet. så stannar samhällen. vi borde lära oss att vara barn, konsten att ha fel, att vara kreativa, att skapa - inte att följa. en kompis till min skrev på facebook att hon tyckte det var underligt att valaffischerna var felstavade. hon tog fram sin kajalpenna och ändrade det, som för att hjälpa. nu står det rätt: "Forntiden börjar i klassrummet".
måndag 16 augusti 2010
KORT OM INTERNET OCH UNGDOMSGÅRDAR
såg filmen "Res dej inte!" på UR Play. den var bra. en sak som är relevant för den här kursen, som nämndes i diskussionen efteråt. en läkare sa att filmen visar klimatet "15 år efter att internet kom till och vi la ner alla ungdomsgårdar där vuxna och ungdomar kunde på något sätt hitta varandra".
frågan är hur vi kan hitta tillbaka och mötas igen.
frågan är hur vi kan hitta tillbaka och mötas igen.
HT10
det har inte blivit mycket på sistone. jobbat, hängt med min systerdotter, läst, funderat. just nu läser jag Herman Hesses Sidharta.
idag är det mitten av augusti och jag måste börja flytta tanken framåt i tiden, mot HT10; strukturera och komma in i det berömda hjulet igen. det är skönt med strukturer, tycker jag. jag är ganska "kreativ" med min tid annars, och minns CCHs "Någon jävla ordning ska det vara". det ska det, och jag ser min praktik där jag ska göra mitt projektarbete för IKT-kursen, där jag ska auskultera och slicka i mig, där jag ska växa; jag ser den andra halvan av terminen där jag ska tillbaka på SU och bläddra i "viktiga" böcker och läsa stora mäns ord om hur, vad och varför vi ska göra på ett visst sätt; jag ser en höst av att ge tillbaka, gå ut med herrelösa hundar (vilka hundar är vi inte allesammans, och hur herrelösa är vi inte) och hjälpa till med läxor.
angående mitt projekt, där jag tänkte undersöka hurklassbloggen fungerar som redovisning, men jag tror att det måste ligga på is fram tills att jag vet mer vad som krävs av mig på skolan. det är ju ett problem, eller kan bli, om jag kommer dit med en massa planer som inte passar min handledare eller just den klassen. mötet med den givna klassen är centralt, annars blir det major björklund av hela slanten och det vore katastrof, det går inte att lägga en mall över en snittelev och hoppas att den ska fungera.
sen tänker jag lite på hur man utformar sin "digitala portfölj" som det så fint heter. hur ska jag visa på framtida anställningsintervjuer vad jag kan? hur ska ni göra, kära bloggläsare?
idag är det mitten av augusti och jag måste börja flytta tanken framåt i tiden, mot HT10; strukturera och komma in i det berömda hjulet igen. det är skönt med strukturer, tycker jag. jag är ganska "kreativ" med min tid annars, och minns CCHs "Någon jävla ordning ska det vara". det ska det, och jag ser min praktik där jag ska göra mitt projektarbete för IKT-kursen, där jag ska auskultera och slicka i mig, där jag ska växa; jag ser den andra halvan av terminen där jag ska tillbaka på SU och bläddra i "viktiga" böcker och läsa stora mäns ord om hur, vad och varför vi ska göra på ett visst sätt; jag ser en höst av att ge tillbaka, gå ut med herrelösa hundar (vilka hundar är vi inte allesammans, och hur herrelösa är vi inte) och hjälpa till med läxor.
angående mitt projekt, där jag tänkte undersöka hurklassbloggen fungerar som redovisning, men jag tror att det måste ligga på is fram tills att jag vet mer vad som krävs av mig på skolan. det är ju ett problem, eller kan bli, om jag kommer dit med en massa planer som inte passar min handledare eller just den klassen. mötet med den givna klassen är centralt, annars blir det major björklund av hela slanten och det vore katastrof, det går inte att lägga en mall över en snittelev och hoppas att den ska fungera.
sen tänker jag lite på hur man utformar sin "digitala portfölj" som det så fint heter. hur ska jag visa på framtida anställningsintervjuer vad jag kan? hur ska ni göra, kära bloggläsare?
torsdag 5 augusti 2010
ATT SMAKA PÅ ORDEN TAR TID
den här veckan har varit svår. svår att få någonting ut av.
det har hänt saker med familjen, dödsfall och separationer. jag har börjat jobba igen efter gud vet hur länge. vi har varit på ett hundhem och ska börja gå ut med hemlösa hundar, det är inget substitut för att ha en egen hund hemma, men det är alltid något. jag läste någonstans, kanske var det Richard Dawkins som skrev, att hundar har samma förhållande till människor som människor har till Gud. jag vet inte, låter mäktigt och skrämmande.
jag har läst ut en bok som var väldigt bra, men eftersom jag är så galet dålig på att läsa så har det tagit säkert två månader. eller, jag är fantastiskt bra på att läsa, tunga texter om metafysik eller ontologi, men när det kommer till skönlitteratur så går det tungt. min sambo läser en bok i veckan på väg till jobbet. jag läser en bok på två månader när jag är "ledig".
problemet är, för det första, att jag har en släng av dyslexlexi, och för det andra att jag läser skönlitteratur som jag dricker ett gott whiskey. man måste smaka på orden, känna nyanser osv.
när jag plöjer 500 sidor filosofi i timmen så hjälper dyslexin att inte fastna vid det ointressanta och jag har lärt mig att screena sidor på ett par sekunder. så kan man inte göra när man läser The picture of Dorian Grey, där varje mening är så vacker (i brist på annat ord) att man är som i trans. det är närmst en religiös upplevelse.
det blev mycket litteratur och religion nu. det var inte meningen. jag skulle skriva om mitt projektarbete.
imån kanske.
det har hänt saker med familjen, dödsfall och separationer. jag har börjat jobba igen efter gud vet hur länge. vi har varit på ett hundhem och ska börja gå ut med hemlösa hundar, det är inget substitut för att ha en egen hund hemma, men det är alltid något. jag läste någonstans, kanske var det Richard Dawkins som skrev, att hundar har samma förhållande till människor som människor har till Gud. jag vet inte, låter mäktigt och skrämmande.
jag har läst ut en bok som var väldigt bra, men eftersom jag är så galet dålig på att läsa så har det tagit säkert två månader. eller, jag är fantastiskt bra på att läsa, tunga texter om metafysik eller ontologi, men när det kommer till skönlitteratur så går det tungt. min sambo läser en bok i veckan på väg till jobbet. jag läser en bok på två månader när jag är "ledig".
problemet är, för det första, att jag har en släng av dyslexlexi, och för det andra att jag läser skönlitteratur som jag dricker ett gott whiskey. man måste smaka på orden, känna nyanser osv.
när jag plöjer 500 sidor filosofi i timmen så hjälper dyslexin att inte fastna vid det ointressanta och jag har lärt mig att screena sidor på ett par sekunder. så kan man inte göra när man läser The picture of Dorian Grey, där varje mening är så vacker (i brist på annat ord) att man är som i trans. det är närmst en religiös upplevelse.
det blev mycket litteratur och religion nu. det var inte meningen. jag skulle skriva om mitt projektarbete.
imån kanske.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
