FAMILJEHEMLIGHETER

ett av mina första jobb var på ett bageri i ronneby. min dåvarande flickväns farmor bakade bröd varje fredag natt som hon sedan sålde på något torg i karlskrona. brödet var populärt och det var därför hon fortsatte baka trots den höga åldern - om än bara en natt i veckan. jag vet inte vad som hände med bageriet när hon sedermera gick ur tiden, men jag kan tänka mig att de brödhungriga blev ledsna och tvungna att söka sig till ett sämre substitut.

när jag var 25 började jag baka bröd igen, hemma. det är galet kul att baka. nu för tiden när alla 30-åriga pappor ska baka surdegsbröd är det ännu roligare. underligt det där, att så fort brödbakning blir lite mer komplicerat så är det ok för män att ta till sig "konsten att baka". man kan riktigt höra hur de tänker - lilla flickan, det här är inte lika enkelt som att baka sockerkaka. jag kan - kan själv. hemligheten som alla egentligen vet är att det inte alls är svårt att baka bröd. det GÅR att komplicera det hela, men frågan är varför.

jag kom vist av mig lite. det här ska inte handla om genus.
det ska handla om familjehemligheter.

i alla fall. jag började baka igen, och kom på att vi gjorde ett fruktansvärt gott bröd hos "farmor", så jag ringde upp min gamla flamma och frågade om hon hade receptet kvar. det hade hon. det var 7 olika mjölsorter, och konstiga proportioner som 4,25 dl rågmjöl. jag satt på en hemlighet och ett bröd som väldigt få människor kände till receptet på.

efter nån månad så bjöd jag någon på brödet som jag var så stolt över, och hon sa att detta brukar hon oxå baka. så faan heller, menade jag, men när hon visade sitt (fusk)recept så märkte jag att det var samma bröd - så när som på proportionerna som var mer jämna på hennes. givetvis kände jag mig lite dum, men i efterhand är det självklart vad som hänt. givetvis så var "farmors" filmjölksbröd inte en familjehemlighet, utan bara ett gott bröd. att jag fick ett recept som såg så finjusterat och precist ut, var bara för att det var anpassat till att baka ett 20-tal bröd istället för två.

idag bakade jag två limpor. det är fortfarande lika gott idag som 1997, en tidig lördagmorgon när det bara fått svalna någon kvart, när vi svettiga och mjöliga satte oss för en välförtjänt soluppgång och väntade på de 150 kronorna som var vår lön för en natts arbete. det är fortfarande lika gott, trots att jag vet att det inte är ett hemligt recept.

det sägs att delad glädje är dubbel glädje, att sharing is caring. kanske det, men jag vet i alla fall att brödet inte blir mindre gott bara för att fler kan äta det.