ATT SMAKA PÅ ORDEN TAR TID

den här veckan har varit svår. svår att få någonting ut av.

det har hänt saker med familjen, dödsfall och separationer. jag har börjat jobba igen efter gud vet hur länge. vi har varit på ett hundhem och ska börja gå ut med hemlösa hundar, det är inget substitut för att ha en egen hund hemma, men det är alltid något. jag läste någonstans, kanske var det Richard Dawkins som skrev, att hundar har samma förhållande till människor som människor har till Gud. jag vet inte, låter mäktigt och skrämmande.

jag har läst ut en bok som var väldigt bra, men eftersom jag är så galet dålig på att läsa så har det tagit säkert två månader. eller, jag är fantastiskt bra på att läsa, tunga texter om metafysik eller ontologi, men när det kommer till skönlitteratur så går det tungt. min sambo läser en bok i veckan på väg till jobbet. jag läser en bok på två månader när jag är "ledig".

problemet är, för det första, att jag har en släng av dyslexlexi, och för det andra att jag läser skönlitteratur som jag dricker ett gott whiskey. man måste smaka på orden, känna nyanser osv.

när jag plöjer 500 sidor filosofi i timmen så hjälper dyslexin att inte fastna vid det ointressanta och jag har lärt mig att screena sidor på ett par sekunder. så kan man inte göra när man läser The picture of Dorian Grey, där varje mening är så vacker (i brist på annat ord) att man är som i trans. det är närmst en religiös upplevelse.

det blev mycket litteratur och religion nu. det var inte meningen. jag skulle skriva om mitt projektarbete.

imån kanske.