VICTORY/PEACE TAR LÅNG TID ATT LÄRA

jag är i ronneby nu. där "hemma" en gång var. det är roligt på många sätt, men det blir inte mycket tid över till sommarkursen. det är för många syskonbarn här:

maja, cajsa, mika, jack,

colin, milla, isak, ines, elliott.

fast det måste sägas att mitt huvud fortfarande har ett ben kvar i skolan. jag försöker förklara saker som mina systrar lastar över på mig, eftersom jag är "filosofisk". barn är filosofiska, sen tränas det bort när de ska in i skolsystemet. eller någon form av transformation genomgås i alla fall, och det är skönt att vara här när frågorna fortfarande är aktiva. det viktiga är, vill jag påstå, att förstå vad frågorna handlar om. ett barns perspektiv, inte barnperspektiv.

"varför blir man rädd?" handlar inte om evolution, utan om fenomenologi. alltså, varför upplevs vissa saker som skrämmande, eller som roliga osv. ofta kommer vi inte fram till något - ja "vi", för jag är ingen auktoritet när barn styr frågorna - men det viktiga är samtalet och att tänkandet börjar puttra. "varför blir man rädd?" handlar alltså i slutändan om en vilja att veta, vad som helst, och en vilja att prata, om vad som helst.

och så lär vi oss nya ord, och nya tecken med händerna. det tog tio minuter att lära sig göra V-tecknet. det är magi att titta på hur hjärnan jobbar med de små fingrarna, och musklerna är spända i hela armen, och tillslut så.

jag ska lära de om web 2.0 i morgon...