vi såg filmen Mellan Väggarna idag.
vi tittade på hur läraren hanterade de situationer som uppstod, teoretiserade, analyserade. det gick ganska bra, men det är enkelt att kritisera och svårt att vara objektiv. en sak som slog mig var hur mycket man sympatiserar med läraren även om man förstår hur fel det blir. däri kanske filmens styrka ligger. att man på något sätt förstår lärarens intentioner, och accepterar dem snarare än att bara tolerera agerandet. det är en mils avstånd mellan tolerans och acceptans.
och svårigheten med detta vårt framtida yrke visas upp på ett ganska avskräckande sätt. det gäller inte att vara omtyckt, det gäller inte att vara rättvis, det gäller inte att kunna ge goda skäl för vad man gör och hur man gör det. vad det handlar om är att se alla. alla! och det är galet svårt. vad det handlar om är att i varje given situation kunna förstå skillnaden mellan sig själv och sitt yrke.
vad som blev tydligt i filmen var att kommunikationen hela tiden var på lärarens villkor. när de kom utanför klassrummet så användes lite andra ord och på ett annat sätt, men det var ändå läraren som hade makt över tiden och temat för samtalet. frågan är hur detta kan motverkas. går det, och i så fall, är det åtråvärt?
vi tittade på hur läraren hanterade de situationer som uppstod, teoretiserade, analyserade. det gick ganska bra, men det är enkelt att kritisera och svårt att vara objektiv. en sak som slog mig var hur mycket man sympatiserar med läraren även om man förstår hur fel det blir. däri kanske filmens styrka ligger. att man på något sätt förstår lärarens intentioner, och accepterar dem snarare än att bara tolerera agerandet. det är en mils avstånd mellan tolerans och acceptans.
och svårigheten med detta vårt framtida yrke visas upp på ett ganska avskräckande sätt. det gäller inte att vara omtyckt, det gäller inte att vara rättvis, det gäller inte att kunna ge goda skäl för vad man gör och hur man gör det. vad det handlar om är att se alla. alla! och det är galet svårt. vad det handlar om är att i varje given situation kunna förstå skillnaden mellan sig själv och sitt yrke.
vad som blev tydligt i filmen var att kommunikationen hela tiden var på lärarens villkor. när de kom utanför klassrummet så användes lite andra ord och på ett annat sätt, men det var ändå läraren som hade makt över tiden och temat för samtalet. frågan är hur detta kan motverkas. går det, och i så fall, är det åtråvärt?
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar