det har varit tyst här för mig ett tag. delvis för att det varit mycket i skolan, delvis för att jag inte riktigt fått igång mitt projektarbete.
men.
det går trögt i den så kallade verkligheten. det är ett motstånd mot it i skolan, ett djupt och grundläggande motstånd. det finns säkert många förklaringar, men ingen som verkar direkt godkänd. nämn ett företag som inte har en datortekniker på plats, förutom givetvis skolan - sveriges största arbetsplats. en koloss på lerfötter.
jag har ännu inte fått en inlogg till nätverket i skolan jag gör min VFU på. jag har ännu inte fått tillgång till skolans digitala läroplattform. eftersom sthlm stad outsourcat det där med it (är det så eller är det bara jag som fått allt om bakfoten?) så dröjde det 2 dagar innan jag fick tid att prata med någon som visste någonting om vem jag skulle prata med. efter det tog det en vecka innan de kunde lägga in mig i nåt system - för att jag inte är anställd, säger de, blir det extra mycket jobb, vilket måste tolkas som att jag är jävligt jobbig som måste hålla på med sånt här. kan jag inte bara vara som en vanlig lärare?
i morgon ska det vara klart. hoppas hoppas.
söndag 10 oktober 2010
tisdag 14 september 2010
VALSAFARI
det är valår 2010. när jag började läsa så var det valår 2006. jag flyttade till Lund och kom till en korridor med 15 rum och ett kök. det var härligt, alla borde få uppleva det. men det går ju inte för vi bor trots allt i svea där identiteten är direkt avhängd på individualiteten och alla vill bo själva, klara sig själva, "kan fälv". kollektivboende passar i alla fall mig som handen i handsken, och jag förstod det inte förens jag prövade.
i år ha valdebatten varit minst sagt underlig. kanske är det för att jag vuxit upp och ser saker på ett annat sätt. kanske är det för att det är som de säger, att ideologierna är döda. jag tror inte att ideologierna är döda.
på 1800-talet regerade liberalismen, med presens intåg och på 1900-talet var det socialismen som fick ett uppsving med reformer. att nazism inte har någonting med liberalism att göra, men att kommunism och socialism också är två väsensskilda ideologier verkar folk ha glömt bort. under 2000-talet kommer ekologism få grepp om människors medvetande, lika nödvändigt som frihetssträvan och reformarbete fick århundradena före.
det är vad jag tror i alla fall.
årets skoldebatt har jag varit inne på förut. årets tema blev att vi ska vara rädda för barnen, inte rädda om dem, vi ska straffa de som inte orkar med, inte hedra de lärare som skapar en vettig läromiljö. det blir så när snillen spekulerar. jag har inte mycket till olofssons politik i övrigt, men hennes fantastiska formulering om "ramar och kramar" var ett bevis på att majoren inte har ensammakt över problematiken.
nedan följer tre bra länkar som ska hjälpa oss välja det vi tror blir bäst, för att inte blint lita på våra arma magar. ta er tid, medborgare, för även om inte valet känns relevant för er så är kännedom om dessa frågor viktig.
Fokus valguide: vad tycker de olika blocken om 9 centrala frågor.
SvD:s valkopass: om vilket block eller vilket parti som ligger närmast er i sakfrågor. se gärna "Läs mer om denna fråga, för att se hur debatten sett ut.
Sveriges radios valkompass: som SvD fast du kan välja de frågor som berör dig, om du exempelvis inte orkar/hinner ta ställning i allt.
i år ha valdebatten varit minst sagt underlig. kanske är det för att jag vuxit upp och ser saker på ett annat sätt. kanske är det för att det är som de säger, att ideologierna är döda. jag tror inte att ideologierna är döda.
på 1800-talet regerade liberalismen, med presens intåg och på 1900-talet var det socialismen som fick ett uppsving med reformer. att nazism inte har någonting med liberalism att göra, men att kommunism och socialism också är två väsensskilda ideologier verkar folk ha glömt bort. under 2000-talet kommer ekologism få grepp om människors medvetande, lika nödvändigt som frihetssträvan och reformarbete fick århundradena före.
det är vad jag tror i alla fall.
årets skoldebatt har jag varit inne på förut. årets tema blev att vi ska vara rädda för barnen, inte rädda om dem, vi ska straffa de som inte orkar med, inte hedra de lärare som skapar en vettig läromiljö. det blir så när snillen spekulerar. jag har inte mycket till olofssons politik i övrigt, men hennes fantastiska formulering om "ramar och kramar" var ett bevis på att majoren inte har ensammakt över problematiken.
nedan följer tre bra länkar som ska hjälpa oss välja det vi tror blir bäst, för att inte blint lita på våra arma magar. ta er tid, medborgare, för även om inte valet känns relevant för er så är kännedom om dessa frågor viktig.
Fokus valguide: vad tycker de olika blocken om 9 centrala frågor.
SvD:s valkopass: om vilket block eller vilket parti som ligger närmast er i sakfrågor. se gärna "Läs mer om denna fråga, för att se hur debatten sett ut.
Sveriges radios valkompass: som SvD fast du kan välja de frågor som berör dig, om du exempelvis inte orkar/hinner ta ställning i allt.
lördag 11 september 2010
YEPS OCH TELEFONHJÄLP
nu har jag börjat springa igen. kondisen är ruskigt off och man är ju inte 25 längre. men det känns bra. hoppas det håller i sig.
projektarbetet har börjat rulla. eller kanske snarare, börjat glida ifrån att har legat på is en tid. Demokrati med IKT-verktyg. blir nog bra.
annars har jag jobbat med YEPS de sista veckorna. "...för att kunna hantera tänkbara dilemman som uppstår i skolmiljö". det är mycket kvasi-moralfilosofi på föreläsningar och seminarier, men det är ändå bra att kontextualisera teorier, och ge dem ett konkret sammanhang. efter en föreläsning, som tog upp hedersproblematiken, blev jag så förbannad att jag gick omkring och skämdes. föreläsaren visade upp hur vi i svea ska tänka om detta om jag kände högervindar och 30-tal. tanken var att flickan i ett dilemma skulle följa sin egen vilja och gå emot traditionen hemifrån. dilemmat fokuserade dock inte så mycket på flickan i fråga utan på den stackars lärare som tvingades smutsa ner sina händer. "tänk vad synd det är om läraren som tog ställning, om nu flickan straffas efter att ha smutsat ner familjens heder...", "vi i västerlandet är minsann de duktiga, och vi ska rädda världen med vår individualitet".
jaja.
nu är vi inne på Professionella samtal, och det är verkligen givande. jag är dålig på det där, och har klarat mig väl i livet av att 1) mmm:a i mellanåt, och 2) spinn vidare på det sista ordet personen sa. "men vad menar du med ledsen..?". "vilken god lyssnare du är!", men att hålla tyst är inte att lyssna. i alla fall går vi igenom en Samtalsmodell (Hägg & Kouppa, 2007) som handlar om hur man ska vägleda den som talar genom att klargöra och problematisera det som sägs. det är svårt, men kul.
sen har syster nr 2 börjat plugga. det är svårt, säger hon, och jag lider lite med henne. hon är inte dum alls, men från en annan utgångspunkt än vad som kanske krävs för distansstudier. jag försöker hjälpa, men det är svårt över telefonen och när frågor som "Men vad är Power Point?" och "Jag förstår inte vad de menar med PodCast!" kommer upp så känner jag mig hopplöst verklighetsfrånvänd.
det är inte bra att åka båt!
http://www.youtube.com/watch?v=Aw_qwwb9k1Q&feature=player_embedded
projektarbetet har börjat rulla. eller kanske snarare, börjat glida ifrån att har legat på is en tid. Demokrati med IKT-verktyg. blir nog bra.
annars har jag jobbat med YEPS de sista veckorna. "...för att kunna hantera tänkbara dilemman som uppstår i skolmiljö". det är mycket kvasi-moralfilosofi på föreläsningar och seminarier, men det är ändå bra att kontextualisera teorier, och ge dem ett konkret sammanhang. efter en föreläsning, som tog upp hedersproblematiken, blev jag så förbannad att jag gick omkring och skämdes. föreläsaren visade upp hur vi i svea ska tänka om detta om jag kände högervindar och 30-tal. tanken var att flickan i ett dilemma skulle följa sin egen vilja och gå emot traditionen hemifrån. dilemmat fokuserade dock inte så mycket på flickan i fråga utan på den stackars lärare som tvingades smutsa ner sina händer. "tänk vad synd det är om läraren som tog ställning, om nu flickan straffas efter att ha smutsat ner familjens heder...", "vi i västerlandet är minsann de duktiga, och vi ska rädda världen med vår individualitet".
jaja.
nu är vi inne på Professionella samtal, och det är verkligen givande. jag är dålig på det där, och har klarat mig väl i livet av att 1) mmm:a i mellanåt, och 2) spinn vidare på det sista ordet personen sa. "men vad menar du med ledsen..?". "vilken god lyssnare du är!", men att hålla tyst är inte att lyssna. i alla fall går vi igenom en Samtalsmodell (Hägg & Kouppa, 2007) som handlar om hur man ska vägleda den som talar genom att klargöra och problematisera det som sägs. det är svårt, men kul.
sen har syster nr 2 börjat plugga. det är svårt, säger hon, och jag lider lite med henne. hon är inte dum alls, men från en annan utgångspunkt än vad som kanske krävs för distansstudier. jag försöker hjälpa, men det är svårt över telefonen och när frågor som "Men vad är Power Point?" och "Jag förstår inte vad de menar med PodCast!" kommer upp så känner jag mig hopplöst verklighetsfrånvänd.
det är inte bra att åka båt!
http://www.youtube.com/watch?v=Aw_qwwb9k1Q&feature=player_embedded
torsdag 2 september 2010
FRÅN HUR TILL VAD/VARFÖR
jag har varit i Spånga idag. det känns skönt, dels för att jag kan börja slutet på den här kursen nu när jag vet lite mer, och dels för att jag nu vet mer om vad jag ska undervisa i höst. det blir filosofi, något som jag var rädd för att missa (och därmed blivit tvungen att byta skola), och historia A. kanske lite litteraturhistoria i svenska oxå!
jag vet hur jag ska göra med projektet nu. det blir ungefär som jag tänkt från början, men det blir mer fokus på elevdemokrati än på kollaboration. i alla fall i projektarbetet. jag kommer att jobba med en blogg och med Fronter (även om min handledare var lite rädd för att föra in för mycket teknik, "eftersom det aldrig är att lite på".
frågeställningen, som jag letat efter en formulering till, blir ungefär: hur kan elevdemokrati stärkas med IKT-verktyg". jag tackar CW för råd och tips!
jag var mer fastlåst i den didaktiska HUR-frågan förut, alltså hur kan IKT-verktygen hjälpa undervisningen?, men nu berör jag mer VAD- och VARFÖR-frågorna.
det känns bra. ska bara skicka in till lärarna för godkännande först...
jag vet hur jag ska göra med projektet nu. det blir ungefär som jag tänkt från början, men det blir mer fokus på elevdemokrati än på kollaboration. i alla fall i projektarbetet. jag kommer att jobba med en blogg och med Fronter (även om min handledare var lite rädd för att föra in för mycket teknik, "eftersom det aldrig är att lite på".
frågeställningen, som jag letat efter en formulering till, blir ungefär: hur kan elevdemokrati stärkas med IKT-verktyg". jag tackar CW för råd och tips!
jag var mer fastlåst i den didaktiska HUR-frågan förut, alltså hur kan IKT-verktygen hjälpa undervisningen?, men nu berör jag mer VAD- och VARFÖR-frågorna.
det känns bra. ska bara skicka in till lärarna för godkännande först...
onsdag 1 september 2010
OM I MORGON
i morgon ska jag träffa min handledare och bland annat prata om mitt projektarbete. jag vet inte riktigt hur det kommer att gå. först tänkte jag använda en klassblogg för att få igång diskussioner kring vad vi ska ta upp på lektionerna. sen tänkte jag att det vore bättre med att använda den digitala läroplattform de använder på skolan. det känns inte rätt att kräva att de ska blogga, det känns bättre med, som jag tänker nu, att de gör tester inför varje lektion om vad de kan och vad de är intresserade av.
nu när jag pratar med människor om just plattformen Fronter så känner jag mig inte riktigt nöjd. alla som använt/använder Fronter verkar missnöjda.
kanske är det just detta jag ska skriva om: problem med att välja rätt IKT-verktyg, beroende på tillgång och efterfrågan. syftet med digital kompetens är väl någonstans att just kunna välja rätt sak vid rätt tillfälle, så då blir mitt projektarbete en text om kärnan i digital kompetens, och det vill jag kanske inte.
vi får se hur det går i morgon. det känns dags nu. jag är redan alldeles för sen.
nu när jag pratar med människor om just plattformen Fronter så känner jag mig inte riktigt nöjd. alla som använt/använder Fronter verkar missnöjda.
kanske är det just detta jag ska skriva om: problem med att välja rätt IKT-verktyg, beroende på tillgång och efterfrågan. syftet med digital kompetens är väl någonstans att just kunna välja rätt sak vid rätt tillfälle, så då blir mitt projektarbete en text om kärnan i digital kompetens, och det vill jag kanske inte.
vi får se hur det går i morgon. det känns dags nu. jag är redan alldeles för sen.
söndag 29 augusti 2010
ATT BESLAGTA ELEVERS VERKTYG
någon gång måste vi säga stopp! det är hutlöst hur elever idag uppför sig i klassrummet, där de är för att lära sig, där de är för att utvecklas. det är närmast kränkande mot lärarkåren, mot deras föräldrar och mot samhället i stort, hur de intresserar sig av annat än det som de är där för.
hur många gånger har vi inte sett över ett klassrum och trott att de jobbar med uppgiften framför sig? hur många gånger har vi haft fel?
pennan är roten till det onda. problemet är att det inte går att se om den används för att anteckna och lära. eleverna kan lika gärna, vilket i realiteten ofta är fallet, använda detta verktyg till att skriva lappar till kamrater eller rita bilder som inte har någon som helst relevans till det vi försöker lära ut. och hur mycket pengar läggs inte årligen på att rusta upp bänkar, böcker och andra delar av skolans egendomar? jag har också varit med om unga pojkar som använder pennan som om den vore en trumpinne.
jag kommer alltså härmed att beslagta de pennor jag ser och lämna tillbaka dem vid slutet av dagen. det eviga raspandet av blyerts mot papper är störande! tacka vet jag mobiltelefonen som åtminstone är tysta och inte stör de som behöver lugn och ro.
hur många gånger har vi inte sett över ett klassrum och trott att de jobbar med uppgiften framför sig? hur många gånger har vi haft fel?
pennan är roten till det onda. problemet är att det inte går att se om den används för att anteckna och lära. eleverna kan lika gärna, vilket i realiteten ofta är fallet, använda detta verktyg till att skriva lappar till kamrater eller rita bilder som inte har någon som helst relevans till det vi försöker lära ut. och hur mycket pengar läggs inte årligen på att rusta upp bänkar, böcker och andra delar av skolans egendomar? jag har också varit med om unga pojkar som använder pennan som om den vore en trumpinne.
jag kommer alltså härmed att beslagta de pennor jag ser och lämna tillbaka dem vid slutet av dagen. det eviga raspandet av blyerts mot papper är störande! tacka vet jag mobiltelefonen som åtminstone är tysta och inte stör de som behöver lugn och ro.
torsdag 26 augusti 2010
KVALITETSSÄKRING
det finns en chans att gömma sig inom lärarkåren. kanske är det här lösningen på många problem:
Most Likely to Succeed - How do we hire when we can't tell who's right for the job?
en förenkling av texten kan se ut så här:
1. det finns dåliga lärare och det finns bra.
2. det är lika svårt som inom andra yrken (am. fotboll, finansbranschen) att förutspå hur bra en lärarstudent kommer att vara som lärare.
3. inom dessa yrken finns det urvalsmekanismer efter att personen börjat arbeta, men denna mekanism finns inte inom lärarkåren.
4. för att förbättra utbildningen i skolan borde lärare bedömas efter att de börjar arbeta, inte innan.
eller vad säger ni? och hur skulle en sådan testmekanism se ut? i dagens hysteriska betygsinflation kan inte det gärna vara grundande.
Most Likely to Succeed - How do we hire when we can't tell who's right for the job?
en förenkling av texten kan se ut så här:
1. det finns dåliga lärare och det finns bra.
2. det är lika svårt som inom andra yrken (am. fotboll, finansbranschen) att förutspå hur bra en lärarstudent kommer att vara som lärare.
3. inom dessa yrken finns det urvalsmekanismer efter att personen börjat arbeta, men denna mekanism finns inte inom lärarkåren.
4. för att förbättra utbildningen i skolan borde lärare bedömas efter att de börjar arbeta, inte innan.
eller vad säger ni? och hur skulle en sådan testmekanism se ut? i dagens hysteriska betygsinflation kan inte det gärna vara grundande.
DET GRÖNARE GRÄSET OCH VÅRT ANSVAR
jag har skrivit om det här förut och nu vill jag bara komplettera, eller ge ett annat perspektiv på problematiken.
det är viktigt att förstå våra studenter - gen y eller vad vi ska kalla dem nu - och den främsta anledningen till att vi ska förstå är att vi inte ska slukas upp av det grönare gräset som alltid hägrar och som drivs av nostalgi, avund, kärlek eller något annat opålitligt. nostalgi exempelvis är att känna smärta över en svunnen tid, kärlek och sinnessjukdom är syskon. genom att vara närvarande och intresserade av våra elever, och tolka det vi erfar, kommer vi närmre förståelse, tror jag. vi kan och bör inte ta bort det subjektiva, bara dämpa det så att vi inte styrs av vår oförståelse. hur jag än vänder och vrider på det så var det både bättre och sämre förr, och vilka parametrar vi än använder så kommer vi alltid att tycka att gräset är grönare.
att ungdomskulturen gör uppror mot det gamla är trivialt. Henrik Schyffert visade detta på ett fantastiskt sätt i sin "The 90´s - ett försvarstal" för er som såg den showen. "på 90-talet gjorde vi uppror genom att inte bry oss om någonting. ironin var styrande", sa han ungefär. att försöka dämpa detta, med pekpinnar eller öppen hand, är inte bara ett sysifosarbete, det är oxå kränkande. Don Draper satte fingret på det jag vill säga i ett avsnitt av "Mad Men": "Kids today have no one to look up to- ´cos they're looking up to us"
det är här vi lärare kommer in, inte som lärare men som vägledare, inte som en auktoritär, men som förebild.
det är vårt ansvar och vår börda, och vårt enorma privilegium.
det är viktigt att förstå våra studenter - gen y eller vad vi ska kalla dem nu - och den främsta anledningen till att vi ska förstå är att vi inte ska slukas upp av det grönare gräset som alltid hägrar och som drivs av nostalgi, avund, kärlek eller något annat opålitligt. nostalgi exempelvis är att känna smärta över en svunnen tid, kärlek och sinnessjukdom är syskon. genom att vara närvarande och intresserade av våra elever, och tolka det vi erfar, kommer vi närmre förståelse, tror jag. vi kan och bör inte ta bort det subjektiva, bara dämpa det så att vi inte styrs av vår oförståelse. hur jag än vänder och vrider på det så var det både bättre och sämre förr, och vilka parametrar vi än använder så kommer vi alltid att tycka att gräset är grönare.
att ungdomskulturen gör uppror mot det gamla är trivialt. Henrik Schyffert visade detta på ett fantastiskt sätt i sin "The 90´s - ett försvarstal" för er som såg den showen. "på 90-talet gjorde vi uppror genom att inte bry oss om någonting. ironin var styrande", sa han ungefär. att försöka dämpa detta, med pekpinnar eller öppen hand, är inte bara ett sysifosarbete, det är oxå kränkande. Don Draper satte fingret på det jag vill säga i ett avsnitt av "Mad Men": "Kids today have no one to look up to- ´cos they're looking up to us"
det är här vi lärare kommer in, inte som lärare men som vägledare, inte som en auktoritär, men som förebild.
det är vårt ansvar och vår börda, och vårt enorma privilegium.
onsdag 18 augusti 2010
MAJOR BJÖRKLUND
det finns få människor som jag tycker så illa om just nu, som jag gör om vår kära skolminister. jag förstår honom inte. eller ska jag kanske säga, jag förstår inte den skolpolitik som folkpartiet för.
vad jag faktiskt förstår är att de är inga onda människor, de vill inte illa. men, hur kan de då vilja återinföra en lång rad företeelser som vi kämpat bort under de senaste 50 åren. någon borde skicka SIA-utredningen till dem - inte för att de inte känner till den, men för att på minna om hur det var när alla satt i raka bänkrader och uppförde sig, och med våld lärde sig av magister.
att de ens använder ord som flumskolan borde få oss att reagera. men vi är tysta. vi måste låta barn vara barn.
hur ska folkpartiets skolpolitik göra vårt samhälle bättre, mer humant? vad är det de vill åstadkomma?
vi lär oss av andra, det som andra vet. så stannar samhällen. vi borde lära oss att vara barn, konsten att ha fel, att vara kreativa, att skapa - inte att följa. en kompis till min skrev på facebook att hon tyckte det var underligt att valaffischerna var felstavade. hon tog fram sin kajalpenna och ändrade det, som för att hjälpa. nu står det rätt: "Forntiden börjar i klassrummet".
vad jag faktiskt förstår är att de är inga onda människor, de vill inte illa. men, hur kan de då vilja återinföra en lång rad företeelser som vi kämpat bort under de senaste 50 åren. någon borde skicka SIA-utredningen till dem - inte för att de inte känner till den, men för att på minna om hur det var när alla satt i raka bänkrader och uppförde sig, och med våld lärde sig av magister.
att de ens använder ord som flumskolan borde få oss att reagera. men vi är tysta. vi måste låta barn vara barn.
hur ska folkpartiets skolpolitik göra vårt samhälle bättre, mer humant? vad är det de vill åstadkomma?
vi lär oss av andra, det som andra vet. så stannar samhällen. vi borde lära oss att vara barn, konsten att ha fel, att vara kreativa, att skapa - inte att följa. en kompis till min skrev på facebook att hon tyckte det var underligt att valaffischerna var felstavade. hon tog fram sin kajalpenna och ändrade det, som för att hjälpa. nu står det rätt: "Forntiden börjar i klassrummet".
måndag 16 augusti 2010
KORT OM INTERNET OCH UNGDOMSGÅRDAR
såg filmen "Res dej inte!" på UR Play. den var bra. en sak som är relevant för den här kursen, som nämndes i diskussionen efteråt. en läkare sa att filmen visar klimatet "15 år efter att internet kom till och vi la ner alla ungdomsgårdar där vuxna och ungdomar kunde på något sätt hitta varandra".
frågan är hur vi kan hitta tillbaka och mötas igen.
frågan är hur vi kan hitta tillbaka och mötas igen.
HT10
det har inte blivit mycket på sistone. jobbat, hängt med min systerdotter, läst, funderat. just nu läser jag Herman Hesses Sidharta.
idag är det mitten av augusti och jag måste börja flytta tanken framåt i tiden, mot HT10; strukturera och komma in i det berömda hjulet igen. det är skönt med strukturer, tycker jag. jag är ganska "kreativ" med min tid annars, och minns CCHs "Någon jävla ordning ska det vara". det ska det, och jag ser min praktik där jag ska göra mitt projektarbete för IKT-kursen, där jag ska auskultera och slicka i mig, där jag ska växa; jag ser den andra halvan av terminen där jag ska tillbaka på SU och bläddra i "viktiga" böcker och läsa stora mäns ord om hur, vad och varför vi ska göra på ett visst sätt; jag ser en höst av att ge tillbaka, gå ut med herrelösa hundar (vilka hundar är vi inte allesammans, och hur herrelösa är vi inte) och hjälpa till med läxor.
angående mitt projekt, där jag tänkte undersöka hurklassbloggen fungerar som redovisning, men jag tror att det måste ligga på is fram tills att jag vet mer vad som krävs av mig på skolan. det är ju ett problem, eller kan bli, om jag kommer dit med en massa planer som inte passar min handledare eller just den klassen. mötet med den givna klassen är centralt, annars blir det major björklund av hela slanten och det vore katastrof, det går inte att lägga en mall över en snittelev och hoppas att den ska fungera.
sen tänker jag lite på hur man utformar sin "digitala portfölj" som det så fint heter. hur ska jag visa på framtida anställningsintervjuer vad jag kan? hur ska ni göra, kära bloggläsare?
idag är det mitten av augusti och jag måste börja flytta tanken framåt i tiden, mot HT10; strukturera och komma in i det berömda hjulet igen. det är skönt med strukturer, tycker jag. jag är ganska "kreativ" med min tid annars, och minns CCHs "Någon jävla ordning ska det vara". det ska det, och jag ser min praktik där jag ska göra mitt projektarbete för IKT-kursen, där jag ska auskultera och slicka i mig, där jag ska växa; jag ser den andra halvan av terminen där jag ska tillbaka på SU och bläddra i "viktiga" böcker och läsa stora mäns ord om hur, vad och varför vi ska göra på ett visst sätt; jag ser en höst av att ge tillbaka, gå ut med herrelösa hundar (vilka hundar är vi inte allesammans, och hur herrelösa är vi inte) och hjälpa till med läxor.
angående mitt projekt, där jag tänkte undersöka hurklassbloggen fungerar som redovisning, men jag tror att det måste ligga på is fram tills att jag vet mer vad som krävs av mig på skolan. det är ju ett problem, eller kan bli, om jag kommer dit med en massa planer som inte passar min handledare eller just den klassen. mötet med den givna klassen är centralt, annars blir det major björklund av hela slanten och det vore katastrof, det går inte att lägga en mall över en snittelev och hoppas att den ska fungera.
sen tänker jag lite på hur man utformar sin "digitala portfölj" som det så fint heter. hur ska jag visa på framtida anställningsintervjuer vad jag kan? hur ska ni göra, kära bloggläsare?
torsdag 5 augusti 2010
ATT SMAKA PÅ ORDEN TAR TID
den här veckan har varit svår. svår att få någonting ut av.
det har hänt saker med familjen, dödsfall och separationer. jag har börjat jobba igen efter gud vet hur länge. vi har varit på ett hundhem och ska börja gå ut med hemlösa hundar, det är inget substitut för att ha en egen hund hemma, men det är alltid något. jag läste någonstans, kanske var det Richard Dawkins som skrev, att hundar har samma förhållande till människor som människor har till Gud. jag vet inte, låter mäktigt och skrämmande.
jag har läst ut en bok som var väldigt bra, men eftersom jag är så galet dålig på att läsa så har det tagit säkert två månader. eller, jag är fantastiskt bra på att läsa, tunga texter om metafysik eller ontologi, men när det kommer till skönlitteratur så går det tungt. min sambo läser en bok i veckan på väg till jobbet. jag läser en bok på två månader när jag är "ledig".
problemet är, för det första, att jag har en släng av dyslexlexi, och för det andra att jag läser skönlitteratur som jag dricker ett gott whiskey. man måste smaka på orden, känna nyanser osv.
när jag plöjer 500 sidor filosofi i timmen så hjälper dyslexin att inte fastna vid det ointressanta och jag har lärt mig att screena sidor på ett par sekunder. så kan man inte göra när man läser The picture of Dorian Grey, där varje mening är så vacker (i brist på annat ord) att man är som i trans. det är närmst en religiös upplevelse.
det blev mycket litteratur och religion nu. det var inte meningen. jag skulle skriva om mitt projektarbete.
imån kanske.
det har hänt saker med familjen, dödsfall och separationer. jag har börjat jobba igen efter gud vet hur länge. vi har varit på ett hundhem och ska börja gå ut med hemlösa hundar, det är inget substitut för att ha en egen hund hemma, men det är alltid något. jag läste någonstans, kanske var det Richard Dawkins som skrev, att hundar har samma förhållande till människor som människor har till Gud. jag vet inte, låter mäktigt och skrämmande.
jag har läst ut en bok som var väldigt bra, men eftersom jag är så galet dålig på att läsa så har det tagit säkert två månader. eller, jag är fantastiskt bra på att läsa, tunga texter om metafysik eller ontologi, men när det kommer till skönlitteratur så går det tungt. min sambo läser en bok i veckan på väg till jobbet. jag läser en bok på två månader när jag är "ledig".
problemet är, för det första, att jag har en släng av dyslexlexi, och för det andra att jag läser skönlitteratur som jag dricker ett gott whiskey. man måste smaka på orden, känna nyanser osv.
när jag plöjer 500 sidor filosofi i timmen så hjälper dyslexin att inte fastna vid det ointressanta och jag har lärt mig att screena sidor på ett par sekunder. så kan man inte göra när man läser The picture of Dorian Grey, där varje mening är så vacker (i brist på annat ord) att man är som i trans. det är närmst en religiös upplevelse.
det blev mycket litteratur och religion nu. det var inte meningen. jag skulle skriva om mitt projektarbete.
imån kanske.
torsdag 29 juli 2010
ETT DOCS OM PRESENTATIONER
jag satt hela dagen igår o tittade på youtubefilmer om PPT-presentationer. det finns många förstå sig på-are, många som sitter inne med "hemligheten till ett bra framförande". de har säkert sina poänger, men allt kokar nog tillslut ner till saker som trygghet, karisma och kontext. men jag skrev en google docs som ni kan kolla, där jag har kladdat ner en massa tips. hjälp mig göra den bättre och enklare om ni orkar!
tisdag 27 juli 2010
2c
jag funderar lite över projektarbetet (uppg. 2c). vet inte riktigt hur jag ska ta mig an det, hur det ska fungera med att IKT-verktygen blir en tillgång och inte ett "nödvändigt ont".
tänkte utföra uppgiften i höst, under min VFU. ett problem är att jag inte vet när eller med vilken klass, eller vilket tema som ska behandlas. så här har jag tänkt i alla fall:
En möjlighet är att göra ett grupparbete som sträcker sig över ett visst tema (Medeltiden), där klassen arbetar med olika perspektiv (ekonomi/kultur/idéer). De redovisar vad de gjort och hur långt de kommit genom en blogg som alla kan se och kommentera inför varje lektion. Under lektionerna diskuteras bloggarna muntligt, och vägledning och tips ges av hela klassen. Delmomentet examineras med en muntlig presentation, i betyget vägs även aktivt deltagande in.
men jag vet inte, vi får se vad de säger på kursen Digital kompetens, och vad de säger på skolan jag ska vara.
tänkte utföra uppgiften i höst, under min VFU. ett problem är att jag inte vet när eller med vilken klass, eller vilket tema som ska behandlas. så här har jag tänkt i alla fall:
En möjlighet är att göra ett grupparbete som sträcker sig över ett visst tema (Medeltiden), där klassen arbetar med olika perspektiv (ekonomi/kultur/idéer). De redovisar vad de gjort och hur långt de kommit genom en blogg som alla kan se och kommentera inför varje lektion. Under lektionerna diskuteras bloggarna muntligt, och vägledning och tips ges av hela klassen. Delmomentet examineras med en muntlig presentation, i betyget vägs även aktivt deltagande in.
men jag vet inte, vi får se vad de säger på kursen Digital kompetens, och vad de säger på skolan jag ska vara.
söndag 25 juli 2010
FAMILJEHEMLIGHETER
ett av mina första jobb var på ett bageri i ronneby. min dåvarande flickväns farmor bakade bröd varje fredag natt som hon sedan sålde på något torg i karlskrona. brödet var populärt och det var därför hon fortsatte baka trots den höga åldern - om än bara en natt i veckan. jag vet inte vad som hände med bageriet när hon sedermera gick ur tiden, men jag kan tänka mig att de brödhungriga blev ledsna och tvungna att söka sig till ett sämre substitut.
när jag var 25 började jag baka bröd igen, hemma. det är galet kul att baka. nu för tiden när alla 30-åriga pappor ska baka surdegsbröd är det ännu roligare. underligt det där, att så fort brödbakning blir lite mer komplicerat så är det ok för män att ta till sig "konsten att baka". man kan riktigt höra hur de tänker - lilla flickan, det här är inte lika enkelt som att baka sockerkaka. jag kan - kan själv. hemligheten som alla egentligen vet är att det inte alls är svårt att baka bröd. det GÅR att komplicera det hela, men frågan är varför.
i alla fall. jag började baka igen, och kom på att vi gjorde ett fruktansvärt gott bröd hos "farmor", så jag ringde upp min gamla flamma och frågade om hon hade receptet kvar. det hade hon. det var 7 olika mjölsorter, och konstiga proportioner som 4,25 dl rågmjöl. jag satt på en hemlighet och ett bröd som väldigt få människor kände till receptet på.
efter nån månad så bjöd jag någon på brödet som jag var så stolt över, och hon sa att detta brukar hon oxå baka. så faan heller, menade jag, men när hon visade sitt (fusk)recept så märkte jag att det var samma bröd - så när som på proportionerna som var mer jämna på hennes. givetvis kände jag mig lite dum, men i efterhand är det självklart vad som hänt. givetvis så var "farmors" filmjölksbröd inte en familjehemlighet, utan bara ett gott bröd. att jag fick ett recept som såg så finjusterat och precist ut, var bara för att det var anpassat till att baka ett 20-tal bröd istället för två.
idag bakade jag två limpor. det är fortfarande lika gott idag som 1997, en tidig lördagmorgon när det bara fått svalna någon kvart, när vi svettiga och mjöliga satte oss för en välförtjänt soluppgång och väntade på de 150 kronorna som var vår lön för en natts arbete. det är fortfarande lika gott, trots att jag vet att det inte är ett hemligt recept.
det sägs att delad glädje är dubbel glädje, att sharing is caring. kanske det, men jag vet i alla fall att brödet inte blir mindre gott bara för att fler kan äta det.
när jag var 25 började jag baka bröd igen, hemma. det är galet kul att baka. nu för tiden när alla 30-åriga pappor ska baka surdegsbröd är det ännu roligare. underligt det där, att så fort brödbakning blir lite mer komplicerat så är det ok för män att ta till sig "konsten att baka". man kan riktigt höra hur de tänker - lilla flickan, det här är inte lika enkelt som att baka sockerkaka. jag kan - kan själv. hemligheten som alla egentligen vet är att det inte alls är svårt att baka bröd. det GÅR att komplicera det hela, men frågan är varför.
jag kom vist av mig lite. det här ska inte handla om genus.
det ska handla om familjehemligheter.
det ska handla om familjehemligheter.
i alla fall. jag började baka igen, och kom på att vi gjorde ett fruktansvärt gott bröd hos "farmor", så jag ringde upp min gamla flamma och frågade om hon hade receptet kvar. det hade hon. det var 7 olika mjölsorter, och konstiga proportioner som 4,25 dl rågmjöl. jag satt på en hemlighet och ett bröd som väldigt få människor kände till receptet på.
efter nån månad så bjöd jag någon på brödet som jag var så stolt över, och hon sa att detta brukar hon oxå baka. så faan heller, menade jag, men när hon visade sitt (fusk)recept så märkte jag att det var samma bröd - så när som på proportionerna som var mer jämna på hennes. givetvis kände jag mig lite dum, men i efterhand är det självklart vad som hänt. givetvis så var "farmors" filmjölksbröd inte en familjehemlighet, utan bara ett gott bröd. att jag fick ett recept som såg så finjusterat och precist ut, var bara för att det var anpassat till att baka ett 20-tal bröd istället för två.
idag bakade jag två limpor. det är fortfarande lika gott idag som 1997, en tidig lördagmorgon när det bara fått svalna någon kvart, när vi svettiga och mjöliga satte oss för en välförtjänt soluppgång och väntade på de 150 kronorna som var vår lön för en natts arbete. det är fortfarande lika gott, trots att jag vet att det inte är ett hemligt recept.
det sägs att delad glädje är dubbel glädje, att sharing is caring. kanske det, men jag vet i alla fall att brödet inte blir mindre gott bara för att fler kan äta det.
fredag 23 juli 2010
MIN BILD AV PEDAGOGIKENS PROBLEM
det är snart augusti.
trivialt? ja. onödigt att höra? nej! det slog mig idag att sommaren går fort, och även om jag hört det miljoner gånger förut så slog det mig verkligen och jag blev lite tagen. jag antar att det är samma effekt som när sångare man gillar sjunger en banal textrad - och man tror på det, känner det. lite tror jag att det har att göra med "ropa inte varg"-effekten, att triviala sanningar som att "sommaren är kort" hörs för ofta, men jag tror oxå att förståelsen har att göra med den lyssnande personens stämningstillstånd och den talande personens relation till detta tillstånd. exempelvis duktiga politiker, som redan har en viss auktoritet och patos som gör att vi lyssnar, men de har oxå en stor nypa empati som gör att de väljer ord och formuleringar beroende på situation och lyssnare. dålig politiker kör med argument, men varje politiskt argument har motargument från andra ideologiska läger. men det här ska inte handla om politik.
för en lärare gäller det att få eleverna intresserad av ämnesinnehållet. och visst, det ibland går det att tjata, och säga samma sak 15 gånger och hoppas att någon av dessa lyckas. men, detta är varken tidseffektivt eller särskilt givande. ett annat sätt är att utveckla sin empatiska förmåga och försöka beröra varje individ med kärleken till ämnet (för det är väl lärarens intresse av ämnet som vi vill att elever ska smittas av?) så att eleverna hamnar i det tillstånd som jag var i morse när jag kom på att augusti närmar sig, och jag förstod. men detta är oxå ganska krävande om inte den förmågan finns från början. ett tredje sett är att designa lektioner eller moment på ett sådant sätt som gör att eleverna själva blir intresserade av ämnet. det finns stora brister i detta senaste sätt, men det är, vad jag förstår, dit vi pedagoger är på väg.
den repeterande pedagogiken har varit rådande länge, och alltså lyckats ganska bra eftersom den tagit oss hit. den främsta vinsten, som jag ser det, av att kunna rabbla verser från Fader vår eller multiplikationstabeller är att en viss form av intellektuell tukt och att inlärningsförmågan utvecklas för de som lyckas ta sig igenom skolsystemet.
den empatiska stilen fungerar bra inom vissa områden men riskerar att träffa fel då det inte är kunskap som förmedlas, utan mer ett förhållningssätt till kunskap inom ett visst ämne. vi har alla haft lärare (ofta inom historia eller liknande ämnen har jag märkt, varför vet jag inte), som fullständigt väller över av entusiasm och roliga anekdoter. vi trivs på dessa lektioner, vi minns dem, men ofta kommer vi inte ihåg ämneskunskapen, bara läraren.
på senare tid har jag förstått att dessa stilar innebär en slags push i rätt riktning och att elever därifrån ska gå den sista vägen själva. moroten och piskan. läraren försöker dra (pull) med sin entusiasm, med det som eleverna strävar efter är inte att få ta en tugga av moroten, utan att undvika piskan som betygen innebär. att lyckas och avancera genom skolsystemet har inget med elevernas entusiasm, kreativitet eller engagemang att göra.
den designande läraren sätter arenan, skapar en god lärandemiljö, och erbjuder redskap för att eleverna själva ska lära sig. IKT-verktyg är en sådan design. bloggar, lärplattformar, digitala presentationer - eleverna gör jobbet, läraren fördelar arbetet. den enorma fördelen med detta sätt är den indirekta kunskapen eller informellt lärande för eleverna, och att elever faktiskt har användning av detta i resten av sitt liv (framförallt om det designade innebär digital kompetens). problemet är att detta är svårt att bedöma, och att den formella kunskapen blir lidande. för lärare ökar oxå kraven, på exempelvis digital kompetens och förmåga att erbjuda rätt design för rätt tillfälle.
pedagogikens svårighet kan enligt mig förklaras med en bild som ungefär såg ut så här:
det finns en "risk" att elever blir intresserade av verkligheten, när en lärares uppgift tycks vara att de ska bli intresserade av ämnet via verkligheten. verkligheten ska in i klassrummet, där lärarens intresse ska dra elever till ämnet. (på högre studier, som universitet, är lärares intresse ofta otillräckligt, och där blir de "personliga lärmiljöerna" viktiga. dessa redskap ska givetvis oxå erbjudas på lägre nivåer, men unga har alltid viktigare saker som händer utanför klassrummet.)
just nu sitter jag och funderar på vad mitt projektarbete ska vara i kursen Dig. komp. frågan som jag brottas med är vilket av alla redskap som jag fått ta del av gör att jag på bästa sätt kan förena elevers intresse med mitt intresse? det är svårt, men det är ju därför jag är här.
trivialt? ja. onödigt att höra? nej! det slog mig idag att sommaren går fort, och även om jag hört det miljoner gånger förut så slog det mig verkligen och jag blev lite tagen. jag antar att det är samma effekt som när sångare man gillar sjunger en banal textrad - och man tror på det, känner det. lite tror jag att det har att göra med "ropa inte varg"-effekten, att triviala sanningar som att "sommaren är kort" hörs för ofta, men jag tror oxå att förståelsen har att göra med den lyssnande personens stämningstillstånd och den talande personens relation till detta tillstånd. exempelvis duktiga politiker, som redan har en viss auktoritet och patos som gör att vi lyssnar, men de har oxå en stor nypa empati som gör att de väljer ord och formuleringar beroende på situation och lyssnare. dålig politiker kör med argument, men varje politiskt argument har motargument från andra ideologiska läger. men det här ska inte handla om politik.
för en lärare gäller det att få eleverna intresserad av ämnesinnehållet. och visst, det ibland går det att tjata, och säga samma sak 15 gånger och hoppas att någon av dessa lyckas. men, detta är varken tidseffektivt eller särskilt givande. ett annat sätt är att utveckla sin empatiska förmåga och försöka beröra varje individ med kärleken till ämnet (för det är väl lärarens intresse av ämnet som vi vill att elever ska smittas av?) så att eleverna hamnar i det tillstånd som jag var i morse när jag kom på att augusti närmar sig, och jag förstod. men detta är oxå ganska krävande om inte den förmågan finns från början. ett tredje sett är att designa lektioner eller moment på ett sådant sätt som gör att eleverna själva blir intresserade av ämnet. det finns stora brister i detta senaste sätt, men det är, vad jag förstår, dit vi pedagoger är på väg.
den repeterande pedagogiken har varit rådande länge, och alltså lyckats ganska bra eftersom den tagit oss hit. den främsta vinsten, som jag ser det, av att kunna rabbla verser från Fader vår eller multiplikationstabeller är att en viss form av intellektuell tukt och att inlärningsförmågan utvecklas för de som lyckas ta sig igenom skolsystemet.
den empatiska stilen fungerar bra inom vissa områden men riskerar att träffa fel då det inte är kunskap som förmedlas, utan mer ett förhållningssätt till kunskap inom ett visst ämne. vi har alla haft lärare (ofta inom historia eller liknande ämnen har jag märkt, varför vet jag inte), som fullständigt väller över av entusiasm och roliga anekdoter. vi trivs på dessa lektioner, vi minns dem, men ofta kommer vi inte ihåg ämneskunskapen, bara läraren.
på senare tid har jag förstått att dessa stilar innebär en slags push i rätt riktning och att elever därifrån ska gå den sista vägen själva. moroten och piskan. läraren försöker dra (pull) med sin entusiasm, med det som eleverna strävar efter är inte att få ta en tugga av moroten, utan att undvika piskan som betygen innebär. att lyckas och avancera genom skolsystemet har inget med elevernas entusiasm, kreativitet eller engagemang att göra.
den designande läraren sätter arenan, skapar en god lärandemiljö, och erbjuder redskap för att eleverna själva ska lära sig. IKT-verktyg är en sådan design. bloggar, lärplattformar, digitala presentationer - eleverna gör jobbet, läraren fördelar arbetet. den enorma fördelen med detta sätt är den indirekta kunskapen eller informellt lärande för eleverna, och att elever faktiskt har användning av detta i resten av sitt liv (framförallt om det designade innebär digital kompetens). problemet är att detta är svårt att bedöma, och att den formella kunskapen blir lidande. för lärare ökar oxå kraven, på exempelvis digital kompetens och förmåga att erbjuda rätt design för rätt tillfälle.
pedagogikens svårighet kan enligt mig förklaras med en bild som ungefär såg ut så här:
det finns en "risk" att elever blir intresserade av verkligheten, när en lärares uppgift tycks vara att de ska bli intresserade av ämnet via verkligheten. verkligheten ska in i klassrummet, där lärarens intresse ska dra elever till ämnet. (på högre studier, som universitet, är lärares intresse ofta otillräckligt, och där blir de "personliga lärmiljöerna" viktiga. dessa redskap ska givetvis oxå erbjudas på lägre nivåer, men unga har alltid viktigare saker som händer utanför klassrummet.)
just nu sitter jag och funderar på vad mitt projektarbete ska vara i kursen Dig. komp. frågan som jag brottas med är vilket av alla redskap som jag fått ta del av gör att jag på bästa sätt kan förena elevers intresse med mitt intresse? det är svårt, men det är ju därför jag är här.
måndag 19 juli 2010
ATT FOSTRA FÖR FRAMTIDEN
idag gick jag upp vid halv7 - de lata dagarna är förbi. min sambo gick till jobbet och jag satte igång med tvätten. har plöjt lite youtubevideos medan maskinerna snurrade i källaren och det här är vad jag fick ut av dem:
M.Wesch är och förblir en utmärkt förklarare/lärare. i dagens video, som jag tror kallas Learning in New Media Enviroments, var det centrala budskapet att det viktiga är hur vi använder nya medier. MW visade på likheter i medieanvändning i Papua Nya Guinea och de problem som vi ställs mot när vi går in i den nya digitala tidsåldern (i brist på andra ord för nutiden han vill beskriva). de som vi har stora förhoppningar om att allt ska lösa sig och bli bättre.
D.Wiley pratar i videon Open Education and the Future om hur öppna läroresurser möter samma problem som människan ställdes efter boktryckarkonstens inträde. detta knyter an till mitt förra inlägg (Come on, Create) och DW menar att vi är inne i en kultur av "egoism" eller egendom, där vi vill hålla fast i det vi själva vet - det vi skapat, det vi lärt oss etc. våra lagar skyddar oss på samma sätt som kyrkan skyddade översättning av biblar till modersmål på 15oo-talet. nu, när kunskap kan delas, dvs. ges bort utan att den försvinner (5 ooo personer kan läsa samma bok, samtidigt). vår uppgift blir att använda tekniken för att komma framåt, inte för att stärka det som fanns förut. han menar att lagarna måste ändras, för att vi ska kunna använda tekniken i utbildningen. för framtiden, inte för då tiden. eleverna växer in i framtiden, de ska inte fostras in i dåtiden.
M.Wesch är och förblir en utmärkt förklarare/lärare. i dagens video, som jag tror kallas Learning in New Media Enviroments, var det centrala budskapet att det viktiga är hur vi använder nya medier. MW visade på likheter i medieanvändning i Papua Nya Guinea och de problem som vi ställs mot när vi går in i den nya digitala tidsåldern (i brist på andra ord för nutiden han vill beskriva). de som vi har stora förhoppningar om att allt ska lösa sig och bli bättre.
men, detta är, eller kan var, en otrolig kulturchock som gör oss vilsna och oförstådda. det avgörande är hur vi tar oss an detta nya, och aktivt deltar, för annars hamnar vi vid sidan av. idag är kunskap oändlig och åtkomlig över allt. (NÄSTAN, och det är här frågor om integritet, säkerhet, demokrati etc. kommer in i bilden - vad ska vara synligt och vad ska vara dolt.) för pedagoger blir det viktigt att låta elever delta och skapa kunskap. detta låter nästan trivialt nu för tiden, men det är svårt att upprätthålla.
D.Wiley pratar i videon Open Education and the Future om hur öppna läroresurser möter samma problem som människan ställdes efter boktryckarkonstens inträde. detta knyter an till mitt förra inlägg (Come on, Create) och DW menar att vi är inne i en kultur av "egoism" eller egendom, där vi vill hålla fast i det vi själva vet - det vi skapat, det vi lärt oss etc. våra lagar skyddar oss på samma sätt som kyrkan skyddade översättning av biblar till modersmål på 15oo-talet. nu, när kunskap kan delas, dvs. ges bort utan att den försvinner (5 ooo personer kan läsa samma bok, samtidigt). vår uppgift blir att använda tekniken för att komma framåt, inte för att stärka det som fanns förut. han menar att lagarna måste ändras, för att vi ska kunna använda tekniken i utbildningen. för framtiden, inte för då tiden. eleverna växer in i framtiden, de ska inte fostras in i dåtiden.
den stora frågan är hur vi ska kunna förbereda nästa generation? och den svaras bäst genom att lära oss den nya tekniken. inte för teknikens skull, men för potentialens.
här är ett bevis på att de unga redan kan använda det vi måste lära oss, det är intuitivt:
ett första möte med Ipad.
ett första möte med Ipad.
e
lördag 17 juli 2010
COME ON, CREATE!
det är galet hur komplicerade lagar är. jag har läst ett par timmar nu om lagar och regler på internet, och vad som gäller med öppna lärresurser (OER). det är svårt att veta vad som gäller, hur man får visa saker och var. exempelvis så verkar det tillåtet att visa bilder i ett klassrum, men inte i ett digitalt klassrum som en läroplattform. detta betyder att jag inte kan lägga upp en lektion på skolans intranät så att elever kan lära sig. det vore väldigt bra för elever som inte kan koncentrera sig i klassrummet om de fick fler tillfällen, men detta är alltså otillåtet.
det är nästan så att jag blir förbannad på sådant. varför ska skolan vara så sjukt uniform och bara rikta sig till en viss sorts elev? vi har redskap nu som skulle kunna göra det enklare för olika individer, men det är inte tillåtet. vi får inte hjälpa. det är något ruttet i staten världen.
i alla fall. jag tror att det går att komma ifrån detta lagens skruvstäd genom vad som kallas "creative commons" och liknande märkningar. vad dessa gör är ungefär att det ger en upphovsperson möjlighet att dela med sig av sitt verk. och med dessa skulle jag alltså kunna använda en PPT som hjälp för de som vill läsa hemma, eller någon annanstans. den galet bra sidan Wikimedia commons gör att det är relativt enkelt att hitta bilder och annat som går att använda. multimediabyrån har oxå en del att bidra med.
min poäng är att det finns sätt att komma runt problem med vad som kan visas, men det är lite svårt, vilket gör att många lärare inte orkar eller kan dela med sig av sina lektioner på arenor som passar många elever mer en ett klassrum. när jag blir lärare, om gud vill, så ska jag försöka spränga klassrummets väggar och slänga ut de fina bänkraderna och militärkulturen genom fönstret. inte bokstavligt menat.
det gäller att skapa!
det är nästan så att jag blir förbannad på sådant. varför ska skolan vara så sjukt uniform och bara rikta sig till en viss sorts elev? vi har redskap nu som skulle kunna göra det enklare för olika individer, men det är inte tillåtet. vi får inte hjälpa. det är något ruttet i staten världen.
i alla fall. jag tror att det går att komma ifrån detta lagens skruvstäd genom vad som kallas "creative commons" och liknande märkningar. vad dessa gör är ungefär att det ger en upphovsperson möjlighet att dela med sig av sitt verk. och med dessa skulle jag alltså kunna använda en PPT som hjälp för de som vill läsa hemma, eller någon annanstans. den galet bra sidan Wikimedia commons gör att det är relativt enkelt att hitta bilder och annat som går att använda. multimediabyrån har oxå en del att bidra med.
min poäng är att det finns sätt att komma runt problem med vad som kan visas, men det är lite svårt, vilket gör att många lärare inte orkar eller kan dela med sig av sina lektioner på arenor som passar många elever mer en ett klassrum. när jag blir lärare, om gud vill, så ska jag försöka spränga klassrummets väggar och slänga ut de fina bänkraderna och militärkulturen genom fönstret. inte bokstavligt menat.
det gäller att skapa!
onsdag 7 juli 2010
WITH MY WINDOWS DOWN & MY SYSTEM UP
skulle blogga med mobilen, men eftersom jag inte gjort det förr så skapades en ny blogg.
en länk till mitt uppladdade mobilfoto:
annars har jag den senaste dagen lyssnat på hiphop, på alldeles för hög volym, och snöat in mig i IKT-verktyg. en filosofilärare jag pratade med om undervisning sa en gång ungefär att det "gäller att få eleverna fokuserade på ämnet med hjälp av något intressant, utan att deras tankar svävar iväg till det vi använder för att intressera dem". det är vad IKT-verktyg kan göra, och därför är det väldig bra.
sen handlar det givetvis oxå om att inte släppa syftet med det som ska undervisas, målet är ju fortfarande samma även om vägen blir annorlunda. därav titeln på det här inlägget. som är en textrad av eminem. han menade nog annat än vad jag menar, men att koppla ner datorn och bara spränga på med ämnet - det är dit vi ska.
en länk till mitt uppladdade mobilfoto:
annars har jag den senaste dagen lyssnat på hiphop, på alldeles för hög volym, och snöat in mig i IKT-verktyg. en filosofilärare jag pratade med om undervisning sa en gång ungefär att det "gäller att få eleverna fokuserade på ämnet med hjälp av något intressant, utan att deras tankar svävar iväg till det vi använder för att intressera dem". det är vad IKT-verktyg kan göra, och därför är det väldig bra.
sen handlar det givetvis oxå om att inte släppa syftet med det som ska undervisas, målet är ju fortfarande samma även om vägen blir annorlunda. därav titeln på det här inlägget. som är en textrad av eminem. han menade nog annat än vad jag menar, men att koppla ner datorn och bara spränga på med ämnet - det är dit vi ska.
tisdag 6 juli 2010
DELA
idag har jag suttit nonstop och lekt med BILDA, som är den lärplattform de använder på KTH. ovant som bara den, men ändå ganska enkelt att använda. det svåraste jag känner nu är att göra en sida personlig, eller kanske snarare anpassad efter mina syften. tänker att en LMS ska vara som hemsida för en viss kurs. men det blir inte en personlig sida, eller så personlig jag vill ha den. det är mer "fyll de här fyra väggarna med vad du vill" men det ser ut som allt annat ändå.
jag har skapat några övningsprov. de fungerar bra. kanske kan fungera som en instuderingshjälp, där "tidigare prov" läggs ut och svaren kommenteras med exempelvis sidhänvisningar etc.
sen gjorde jag oxå en projektsajt, som kan användas för grupparbete och sådant. nja, vet inte om jag gillar, men det är väl för att jag är ovan och inte ser den fulla potentialen ännu.
vi får se.
jag har skapat några övningsprov. de fungerar bra. kanske kan fungera som en instuderingshjälp, där "tidigare prov" läggs ut och svaren kommenteras med exempelvis sidhänvisningar etc.
sen gjorde jag oxå en projektsajt, som kan användas för grupparbete och sådant. nja, vet inte om jag gillar, men det är väl för att jag är ovan och inte ser den fulla potentialen ännu.
vi får se.
LMS SOM TUGGUMMI
nu läser jag om lärplattformar, eller engelskans LMS. det är något som jag verkligen kan se mig själv använda i framtiden och som jag tror kommer bli en allt viktigare del i skolarbetet - både för lärare, elever och föräldrar.
det finns dock ett väldigt stort problem, som jag ser så här i inledningsstadiet av mina studier, då jag misstänker att detta ytterliggare kommer att späda på segregationen. alla medelklasskids, som redan tidigare klarar skolan, kommer att klara den lättare med LMS. men de som inte har ett datorrum hemma, de som inte har fri tillgång till internet, de som redan är eftersatta - vad händer med dem? ja, vi kan inte bara hela tiden se till de svagastes behov, men jag tycker att ett varnande finger är på plats. LMS får inte helt ersätta den mänskliga kontakten, får inte bli en ursäkt för att elever ska göra lärarens arbete.
det finns dock ett väldigt stort problem, som jag ser så här i inledningsstadiet av mina studier, då jag misstänker att detta ytterliggare kommer att späda på segregationen. alla medelklasskids, som redan tidigare klarar skolan, kommer att klara den lättare med LMS. men de som inte har ett datorrum hemma, de som inte har fri tillgång till internet, de som redan är eftersatta - vad händer med dem? ja, vi kan inte bara hela tiden se till de svagastes behov, men jag tycker att ett varnande finger är på plats. LMS får inte helt ersätta den mänskliga kontakten, får inte bli en ursäkt för att elever ska göra lärarens arbete.
företagen eller utvecklarna till plattformarna går givetvis all in på det här och säljer sina idéer. så här tuggummipoppigt kan LMS framställas:
söndag 4 juli 2010
FÅGLAR SJUNGA
har börjat kvittra. än så länge känns det lika menlöst som att bara läsa en massa statusuppdateringar på FB, men det kanske finns lite charm längre fram i utvecklingen.
det kanske är på tiden att klanka ner på åsikternas tvång som piercat vårt samhälle. varför i hela fridens namn ska vi ha så mycket åsikter hela tiden? att vara agnostiker är INTE att ställa sig bakom en lat version av ateism. jag vill slå ett slag för den menlöse idag; den icke ambitiösa; den utan åsikt.
men jag har börjat sjunga. för att jag pluggar - ja, men också för att försöka ta till var på det som Terentius uttryckte:
det kanske är på tiden att klanka ner på åsikternas tvång som piercat vårt samhälle. varför i hela fridens namn ska vi ha så mycket åsikter hela tiden? att vara agnostiker är INTE att ställa sig bakom en lat version av ateism. jag vill slå ett slag för den menlöse idag; den icke ambitiösa; den utan åsikt.
men jag har börjat sjunga. för att jag pluggar - ja, men också för att försöka ta till var på det som Terentius uttryckte:
Homo sum, humani nihil a me alienum puto
fredag 2 juli 2010
ORIGINAL PIRATE MATERIAL
det har gått ett tag. det har varit midsommar. jag har blivit sjuk. hade över 38.5 i 4 dagar, men nu börjar det kännas bättre; i morse var jag nere på mitt normala 36.7. har inte ätit så bra i veckan, vilket känns, men jag är på väg mot friskheten. jag har inte pluggat någonting. inte läst, bara sett på filmer och tv-serier. community är bra.
en del uppenbarelser har gjorts under min feberfrossa. spotify har visat sig anammat ett web 2.0-tänk och nu kan vi se hur våra vänner lägger upp sina playlists. förr, när jag var ung och knappt gjorde annat än leta ny okänd musik, var det enkelt att vidga sina musikaliska vyer. nu när jag är gammal och utan att blinka kan slänga på en 10 år gamma Bright eyes-skiva så är det svårt att få nya intryck. men detta hinder har nu alltså gjorts mindre med spotifys funktion där man kan se sina vänners musikval.
det är en sak med web 2.0 som gnager i min skalle. det har och gör med en massa saker, men kan exemplifieras med mina problem med google docs (som jag skrev om). microsoft word är bättre, och när de tar till sig fördelarna med docs så kommer det att märkas ännu mer. kanske är det så att jag har ett allt för stort förtroende för "experter", men jag tror att det behövs, kanske ännu mer nu när det är svårare för var och en att sortera bland informationen.
detta hänger ihop med web 2.0. om alla ska vara med och bestämma, och alla i viss mån måste vara med och bestämma för att det ska fungera, så blir det övermäktigt. jag tänker här kanske främst på wikipedia, som när allt kommer till kritan inte är att lita på eftersom inte alla som upptäcker faktafel orkar åtgärda det. det parlamentariska, som jag förespråkar, är exempelvis ne.se, som lever och dör beroende på hur vi som folk använder det. om ne.se inte uppfyller vårt behov så försvinner det. skral kommersialism.
att wikipedi och google docs går i bräschen och visar på problem med ne.se och docs är just det demokratiska med nätet. vi som amatörer är kreativa, vi tillåts tänka fel (något som är fruktansvärt underskattat) och vi har inget att förlora. sen är det upp till företag att ta till sig detta.
anledningen att soptify är bättre än exempelvis vilken musiktidning i världen är att det är våra vänner om är tyckare istället för någon okänd. vi har förtroende för de vi känner. vi känner ne.se bättre än wikipedia, och därmed är vi mer angelägna att tro och kritisera dem. därmed inte sagt att man inte kan byta vänner.
en del uppenbarelser har gjorts under min feberfrossa. spotify har visat sig anammat ett web 2.0-tänk och nu kan vi se hur våra vänner lägger upp sina playlists. förr, när jag var ung och knappt gjorde annat än leta ny okänd musik, var det enkelt att vidga sina musikaliska vyer. nu när jag är gammal och utan att blinka kan slänga på en 10 år gamma Bright eyes-skiva så är det svårt att få nya intryck. men detta hinder har nu alltså gjorts mindre med spotifys funktion där man kan se sina vänners musikval.
det är en sak med web 2.0 som gnager i min skalle. det har och gör med en massa saker, men kan exemplifieras med mina problem med google docs (som jag skrev om). microsoft word är bättre, och när de tar till sig fördelarna med docs så kommer det att märkas ännu mer. kanske är det så att jag har ett allt för stort förtroende för "experter", men jag tror att det behövs, kanske ännu mer nu när det är svårare för var och en att sortera bland informationen.
det kanske kan sägas så här:
jag är inte för en absolut demokrati, där var och en har rättigheter och skyldigheter att ta ställning till allt. det sägs att det fungerar i schweiz men jag vet inte. vad jag däremot är väldigt starkt för är parlamentarisk demokrati, där vi som folk väljer representanter som är sakkunniga och specialiserade att sköta olika uppgifter. denna indirekta demokrati innebär att det är upp till var och en att välja sina strider och göra det som känns relevant.detta hänger ihop med web 2.0. om alla ska vara med och bestämma, och alla i viss mån måste vara med och bestämma för att det ska fungera, så blir det övermäktigt. jag tänker här kanske främst på wikipedia, som när allt kommer till kritan inte är att lita på eftersom inte alla som upptäcker faktafel orkar åtgärda det. det parlamentariska, som jag förespråkar, är exempelvis ne.se, som lever och dör beroende på hur vi som folk använder det. om ne.se inte uppfyller vårt behov så försvinner det. skral kommersialism.
att wikipedi och google docs går i bräschen och visar på problem med ne.se och docs är just det demokratiska med nätet. vi som amatörer är kreativa, vi tillåts tänka fel (något som är fruktansvärt underskattat) och vi har inget att förlora. sen är det upp till företag att ta till sig detta.
anledningen att soptify är bättre än exempelvis vilken musiktidning i världen är att det är våra vänner om är tyckare istället för någon okänd. vi har förtroende för de vi känner. vi känner ne.se bättre än wikipedia, och därmed är vi mer angelägna att tro och kritisera dem. därmed inte sagt att man inte kan byta vänner.
torsdag 24 juni 2010
DOCS AINT DOING IT FÖR MIG
har jobbat i google docs nu när jag inte är hemma och inte har tillgång till word. det finns säkert många fördelar med denna tjänst, att fler personer kan jobba med samma text exempelvis, men som ett substitut för microsoft word funkar det inte. kanske beror det på att jag är van att arbeta med word och därför blir frustrerad över vissa saker. jag känner mig som mamma, som inte förstår varför hennes nya tv inte fungerar trots att hon kopplat in den på samma sätt som hon "alltid gjort, det har ju funkat förut".
men.
jag tror också att docs helt enkelt är ett sämre program för att skriva textdokument. mindre användarvänligt och sämre funktioner. words har givetvis ett försprång än så länge. docs kanske är en framtid, eller så får folket på microsoft ta till sig fördelarna med googles tjänst. än så länge håller jag mig till word.
har gjort klar uppgift 1b till kursen, men vet inte hur jag ska lämna in den. den finns ju sparad på internet så jag gör om den till ett worddokument och skickar in när jag kommer hem.
men.
jag tror också att docs helt enkelt är ett sämre program för att skriva textdokument. mindre användarvänligt och sämre funktioner. words har givetvis ett försprång än så länge. docs kanske är en framtid, eller så får folket på microsoft ta till sig fördelarna med googles tjänst. än så länge håller jag mig till word.
har gjort klar uppgift 1b till kursen, men vet inte hur jag ska lämna in den. den finns ju sparad på internet så jag gör om den till ett worddokument och skickar in när jag kommer hem.
tisdag 22 juni 2010
DET RÖDA: MUSIKEN
det var länge sedan jag hittade riktigt bra ny musik. jag är lite elitistisk när det gäller sånt i vanliga fall, och många gånger förkastar jag band på underliga grunder. hästpojken var ett sånt band, som jag senare började lyssna på och gilla. musik är något viktigt för mig, och det gäller att jag är i rätt stämning när nya artister ska ta plats i mitt medvetande.
i går natt hände något som bara händer var femte år eller något sånt. ett nytt band exploderade framför mina ögon och inuti mina öron. kanske är det för att jag inte har några tv-kanaler hemma, och när jag nu ser på mtv där all musik låter lika dant och ser lika dant ut, så var jag i rätt stämning när något så kraftigt bröt mot allt. La Roux har inget nytt sound, och är inte nyskapande på något sätt, men det jag hört hittills är galet bra. det är depeche, det är yazoo. minimalistiskt, fantastiska texter, synt. magi.
i går natt hände något som bara händer var femte år eller något sånt. ett nytt band exploderade framför mina ögon och inuti mina öron. kanske är det för att jag inte har några tv-kanaler hemma, och när jag nu ser på mtv där all musik låter lika dant och ser lika dant ut, så var jag i rätt stämning när något så kraftigt bröt mot allt. La Roux har inget nytt sound, och är inte nyskapande på något sätt, men det jag hört hittills är galet bra. det är depeche, det är yazoo. minimalistiskt, fantastiska texter, synt. magi.
check it out:
lördag 19 juni 2010
INSTICKSMODULSPROBLEM
ett stort problem med det här nya internet är att program förutsätter varandra. att det exempelvis inte går att spela en viss film för att vissa program inte finns installerade. det kanske inte är ett så stort problem i vanliga fall, men när man inte har sin egen dator och inte kan ladda ner allt som behövs så blir det problem.
jag kan inte ser filmer från kursens hemsida. eftersom jag inte är "administratör" för datorn så kan jag inte ladda hem någon insticksmodul som skulle lösa problemen.
och så ska man ju inte ladda hem en massa program till burken. virus och trojaner och helt plötsligt så sprängs allt.
poängen här är att det nya internet faller delvis på sitt eget grepp, och fördelar blir till nackdelar.
jag kan inte ser filmer från kursens hemsida. eftersom jag inte är "administratör" för datorn så kan jag inte ladda hem någon insticksmodul som skulle lösa problemen.
och så ska man ju inte ladda hem en massa program till burken. virus och trojaner och helt plötsligt så sprängs allt.
poängen här är att det nya internet faller delvis på sitt eget grepp, och fördelar blir till nackdelar.
onsdag 16 juni 2010
SKOGEN
den här veckan är jag hos mamma, ute i vildmarken med mygg getingar stenar och utedass. det är fridfullt och rastlöst på samma gång. mycket av rastlösheten hade nog försvunnit om internet hade fungerat. det gör det inte. det tog 20 minuter att gå in på den här sida, något som annars tar under en minut. då blir jag rastlös.
igår var det mulet och lek med barn. idag är det sol och läsa bok. och VM så klart. jag ursäktar mig med att tänka att "jag blir nog bränd om jag ligger ute för länge". patetiskt, men rationellt (i manlighetsnormens anda).
de har en hund här. vi kastar bollar, drar i snöre och badar i sjön. tänkte fortsätta läsa lite om 2.0, men det är enerverande med kass uppkoppling. kommer nog att bli lite sen med inlämning 1b och c. tråkigt, men jag får ta igen nästa vecka när jag kommer in till stan. har en lucka mellan lördag och torsdag då jag kan få mycket gjort.
hoppas.
igår var det mulet och lek med barn. idag är det sol och läsa bok. och VM så klart. jag ursäktar mig med att tänka att "jag blir nog bränd om jag ligger ute för länge". patetiskt, men rationellt (i manlighetsnormens anda).
de har en hund här. vi kastar bollar, drar i snöre och badar i sjön. tänkte fortsätta läsa lite om 2.0, men det är enerverande med kass uppkoppling. kommer nog att bli lite sen med inlämning 1b och c. tråkigt, men jag får ta igen nästa vecka när jag kommer in till stan. har en lucka mellan lördag och torsdag då jag kan få mycket gjort.
hoppas.
söndag 13 juni 2010
VICTORY/PEACE TAR LÅNG TID ATT LÄRA
jag är i ronneby nu. där "hemma" en gång var. det är roligt på många sätt, men det blir inte mycket tid över till sommarkursen. det är för många syskonbarn här:
maja, cajsa, mika, jack,
colin, milla, isak, ines, elliott.
fast det måste sägas att mitt huvud fortfarande har ett ben kvar i skolan. jag försöker förklara saker som mina systrar lastar över på mig, eftersom jag är "filosofisk". barn är filosofiska, sen tränas det bort när de ska in i skolsystemet. eller någon form av transformation genomgås i alla fall, och det är skönt att vara här när frågorna fortfarande är aktiva. det viktiga är, vill jag påstå, att förstå vad frågorna handlar om. ett barns perspektiv, inte barnperspektiv.
"varför blir man rädd?" handlar inte om evolution, utan om fenomenologi. alltså, varför upplevs vissa saker som skrämmande, eller som roliga osv. ofta kommer vi inte fram till något - ja "vi", för jag är ingen auktoritet när barn styr frågorna - men det viktiga är samtalet och att tänkandet börjar puttra. "varför blir man rädd?" handlar alltså i slutändan om en vilja att veta, vad som helst, och en vilja att prata, om vad som helst.
och så lär vi oss nya ord, och nya tecken med händerna. det tog tio minuter att lära sig göra V-tecknet. det är magi att titta på hur hjärnan jobbar med de små fingrarna, och musklerna är spända i hela armen, och tillslut så.
jag ska lära de om web 2.0 i morgon...
tisdag 8 juni 2010
INTERNETGENERATIONEN, DIGITAL NATIVES OCH GENERATION Y
En DN är en person som vuxit upp inne i en värld där internet är en del av vardagen, alltså ungefär (i västvärlden) 80-talsiter och framåt. Ordet kommer ursprungligen från Marc Prenskys verk Digital Natives, Digital Immigrants (2001). Termen är inte helt oproblematisk då den tycks skilja mellan olika sorters människor, och att DN är bättre än DI på det digitala (vad nu ”det digitala” är), men om termen bara syftar till att beskriva en epok när någon är född så är den ändå användbar, tycker jag (exempelvis alla som föddes under Upplysningen var inte upplysta, och alla som föddes innan dess levde inte i mörker).
Internetanvändningen ökar explosionsartat. Vi lever våra liv i allt större utsträckning framför datorn, och världen håller på att planas ut. De som vuxit upp i detta landskap är bättre anpassade för detta i bemärkelsen att de inte hela tiden behöver ”översätta” sin världsbild, på samma sätt som att en person som är uppvuxen i Storbritannien inte behöver tänka på svenska innan personen pratar. För att förstå DN måste vi alltså lära oss språket eller symbolerna eller världsbilden, och det gör vi genom att vara intresserade och genom att pröva deras värld. Vi måste också vara något konservativa och kritiskt granska det nya, för allt det vi tar för givet är inte lika uppenbart för dem. Internet är inte den enda världen.
Det går att vara positiv till denna nya ordning, att se alla möjligheter och verkligen trycka för att denna världen är framtiden. Vem betalar numera sina räkningar på banken? Är det inte underbart att kunna köpa mat och kläder utan att ta bilen till närmsta storstad? Vi kan aldrig riktigt förstå de unga – vi kommer alltid att se på dem med ett visst förakt och oförståelse, så har det alltid varit – och därför ska vi hjälpa dem så mycket vi kan.
Det negativa synsättet är att internet tar för stor plats i DN:s liv. Vi lever våra liv helt öppet nu och redan på 90-talet kunde man få reda på i princip allt om en människa och helt förstöra deras liv – allt går för snabbt fram. Den djupa förståelsen av sociala relationer och den fysiska verkligheten håller på att gå förlorad. Vad hände med naturen? Vad hände med det mänskliga mötet? Med kontemplationen, med grubblandet och den intellektuella tukten?
En intressant studie fick jag genom en kursares blogg. Hon sammanfattade studien på ett bra sätt:
- Första fasen (3-6 år)
Spel och video. Sidor för färgläggning, rita klippdockor, djurbilder, leksaker, skolverksamhet. - Andra fasen (7-10 år)
Mer av kommunikation, underhållning och information (---). - Tredje fasen (11-14 år)
Ännu mer av kommunikation och communities. Nytt är communities som bilddagboken, Stardoll, Stallet. - Fjärde fasen (15-18 år)
Mer av nyheter, egen produktion.
Detta bygger givetvis på ett visst utvecklingspsykologiskt perspektiv, där barn förändras genom olika stadier, men den är ändå användbar och tänkvärd.
DN är inte annorlunda än någon annan generation, i bemärkelsen att de vill förändra och förbättra det dåliga och att de tycker att allt tar för lång tid. Unga människor är ”present oriented” och för att kunna leva på ett bra sätt så måste detta förändras, läras bort. Att kunna arbeta och bygga relationer bygger på grundidén att belöningen kommer senare, ”future oriented”. (Se inlägget ZIMBARDO, 28/5)
Det stora kruxet är hur vi får unga intresserade av vad vi vill att de ska vara intresserade av. Här gäller det förståss att, i den nya världen, så bör de inte vara intresserade av det vi var intresserade av, så vi måste lära oss att se in i framtiden för att förstå vad som komma skall. Och det är svårt, eller omöjligt. Men, vi kan börja med att motivera våra val, och få de unga att förstå varför vi tycker att det är intressant. Då kan de själva välja att ta till sig det som motiverar.
Ett redskap för detta är så klart IKT. Att kunna kommunicera genom IT är att använda det språk som de unga kan, och som de kommer att behöva i framtiden.
Framtiden är givetvis oviss, men av allt att döma kommer IT användandet att fortsätta öka. Min vision är att ju högre studier som bedrivs, desto mer kommer IKT att användas i undervisningen. Om vi ska förbereda de unga på högre studier så måste vi också förbereda dem på IKT.
måndag 7 juni 2010
NOVVUS ORDO SECLORUM
idag skulle jag ta det piano, och vaknade sent av att en vän ringde. vi drack frukost på söder och pratade om VM. det var en skön start på sommaren. annars så tänkte jag bara skriva lite idag. och okynnesläsa en bok som inte har något med utbildning, kunskap eller något jag räknar som nyttigt.
jag tänkte skriva en slags ordlista, med begrepp som handlar om den här kursen. för att jag själv bättre ska förstå och så att andra kan säga var jag tänker fel. men det får bli imorgon, för nu är klockan redan halv fyra och det är snart dags att laga mat.
idag blir det bara två filmer, på temat den nya världen, som jag tänkte skriva något kort om. det finns galet bra sidor med intressanta filmer som jag kan länka, men det får bli en annan dag.
jag tänkte skriva en slags ordlista, med begrepp som handlar om den här kursen. för att jag själv bättre ska förstå och så att andra kan säga var jag tänker fel. men det får bli imorgon, för nu är klockan redan halv fyra och det är snart dags att laga mat.
idag blir det bara två filmer, på temat den nya världen, som jag tänkte skriva något kort om. det finns galet bra sidor med intressanta filmer som jag kan länka, men det får bli en annan dag.
- den första filmen är från Kunskapens Dag, 2007 tror jag. den är gammal, men aktuell. Fredrik Härén pratar om två världar, och hur insnöade vi är på vår egen kultur. likt Odysseus skriker vi att vi inte behöver någon hjälp, likt Odysseus ska vi vandra utan riktning.
- den andra filmen är en tankeväckande vision om detta århundradet kommer att utvecklas, efter att världen blivit platt. platt i den bemärkelsen att det finns inga murar kvar som skymmer sikten. Thomas Friedman berättar om sin bok, och globalisering 3.0 - där individerna, inte länder eller företag, är globala.
fredag 4 juni 2010
INTO THE GREAT WIDE OPEN
det finns så mycket som skrämmer mig med den här videon. jag vill annars tro att jag inte är en rädd människa. gillar inte getingar, eller skorpioner, vilket förstås är två helt irrationella rädslor då getingar inte gör ont och skorpioner inte finns i närheten.
men.
den här videon har många element som tillsammans gör den vacker och fasansfull på samma gång. den har det okända, det mörka, djupt vatten, fall, andnöd, och skönhet. allt detta är givetvis livsfarligt.
men.
den här videon har många element som tillsammans gör den vacker och fasansfull på samma gång. den har det okända, det mörka, djupt vatten, fall, andnöd, och skönhet. allt detta är givetvis livsfarligt.
håll till godo:
onsdag 2 juni 2010
OM ATT GRÄVA
jag har spekat runt på nätet den här morgonen. och igår kväll. det finns
- mycket att se
- mycket att göra
- att lära
har fixat lite med kursares bloggar och svarat på inlägg i forumet för kursen. har grävt ner mig i diverse verktyg för lärare. det känns som att man aldrig kommer ikapp. men det är väl så att det inte är målet som är målet, utan resan. grävandet och spekandet i jorden, krafsandet på ytan.
ska ut och ta en halvmil nu, och sen belönamig själv med en kopp kaffe i solen framför DN. allt kan inte vara digitalt.
men mycket kan.
tisdag 1 juni 2010
HUSGUDAR
det var en dokumentär på tv igår. jag hade ganska låga förväntningar, men det var inte så många pekpinnar om skönhet och internetanvändning som beskrivningen av dokumentären antydde. det var ett ganska enkelt upplägg: "girl meets boy, boy turns bad, girl becomes brave".
det som slog mig var, förutom att världen är helt galen, att det är omöjligt att skydda sig. jag visste det här innan jag sett på tv4, men i samband med att jag läser den här kursen blev det ännu tydligare att vi bara har några få alternativ.
och alla vet (hoppas jag) att roten till allt ont är ojämlikhet. pengar må vara ett medel för detta men det är inte pengars fel i sig. det är val snart. må det ske.
det som slog mig var, förutom att världen är helt galen, att det är omöjligt att skydda sig. jag visste det här innan jag sett på tv4, men i samband med att jag läser den här kursen blev det ännu tydligare att vi bara har några få alternativ.
- vi struntar i allt, flyttar ut till skogen och skaffa oss ett potatisland
- vi faller tillbaka till ett slags urtillstånd, skaffar vapen, låser in oliksinnade
- vi försöker se världens goda, skaffar en husgud som vi ber till och hoppas på det bästa
och alla vet (hoppas jag) att roten till allt ont är ojämlikhet. pengar må vara ett medel för detta men det är inte pengars fel i sig. det är val snart. må det ske.
måndag 31 maj 2010
ENTRE LES MURS
vi såg filmen Mellan Väggarna idag.
vi tittade på hur läraren hanterade de situationer som uppstod, teoretiserade, analyserade. det gick ganska bra, men det är enkelt att kritisera och svårt att vara objektiv. en sak som slog mig var hur mycket man sympatiserar med läraren även om man förstår hur fel det blir. däri kanske filmens styrka ligger. att man på något sätt förstår lärarens intentioner, och accepterar dem snarare än att bara tolerera agerandet. det är en mils avstånd mellan tolerans och acceptans.
och svårigheten med detta vårt framtida yrke visas upp på ett ganska avskräckande sätt. det gäller inte att vara omtyckt, det gäller inte att vara rättvis, det gäller inte att kunna ge goda skäl för vad man gör och hur man gör det. vad det handlar om är att se alla. alla! och det är galet svårt. vad det handlar om är att i varje given situation kunna förstå skillnaden mellan sig själv och sitt yrke.
vad som blev tydligt i filmen var att kommunikationen hela tiden var på lärarens villkor. när de kom utanför klassrummet så användes lite andra ord och på ett annat sätt, men det var ändå läraren som hade makt över tiden och temat för samtalet. frågan är hur detta kan motverkas. går det, och i så fall, är det åtråvärt?
vi tittade på hur läraren hanterade de situationer som uppstod, teoretiserade, analyserade. det gick ganska bra, men det är enkelt att kritisera och svårt att vara objektiv. en sak som slog mig var hur mycket man sympatiserar med läraren även om man förstår hur fel det blir. däri kanske filmens styrka ligger. att man på något sätt förstår lärarens intentioner, och accepterar dem snarare än att bara tolerera agerandet. det är en mils avstånd mellan tolerans och acceptans.
och svårigheten med detta vårt framtida yrke visas upp på ett ganska avskräckande sätt. det gäller inte att vara omtyckt, det gäller inte att vara rättvis, det gäller inte att kunna ge goda skäl för vad man gör och hur man gör det. vad det handlar om är att se alla. alla! och det är galet svårt. vad det handlar om är att i varje given situation kunna förstå skillnaden mellan sig själv och sitt yrke.
vad som blev tydligt i filmen var att kommunikationen hela tiden var på lärarens villkor. när de kom utanför klassrummet så användes lite andra ord och på ett annat sätt, men det var ändå läraren som hade makt över tiden och temat för samtalet. frågan är hur detta kan motverkas. går det, och i så fall, är det åtråvärt?
TUKT
jag har funderat mycket på det där med hur tidsuppfattningar påverkar vårt lärande. hur går det till när vi ändrar uppfattning? det vill säga om det finns något egenvärde i att skifta från present oriented till future oriented, som jag tolkade Z. eller egenvärde kanske är att ta i, men det verkar som att samhällets produktivitet (och därmed skolans bedömningsgrund) vilar på att vi kan se förbi den omedelbara njutningen.
Janette Emt talade, i en föreläsning hon höll för några år sedan, om "intellektuell tukt", och jag tolkade det delvis som en förmåga att acceptera lidande nu till förmån för framtida (större) glädje eller intressetillfreds.
det verkar alltså som att förmågan att grubbla är grunden och att stänga ut omvärldens njutningar är implikationen av vad vi kallar intelligens. jag säger inte att detta är en ny insikt, men det är ändå underligt.
Janette Emt talade, i en föreläsning hon höll för några år sedan, om "intellektuell tukt", och jag tolkade det delvis som en förmåga att acceptera lidande nu till förmån för framtida (större) glädje eller intressetillfreds.
det verkar alltså som att förmågan att grubbla är grunden och att stänga ut omvärldens njutningar är implikationen av vad vi kallar intelligens. jag säger inte att detta är en ny insikt, men det är ändå underligt.
fredag 28 maj 2010
ZIMBARDO
jag är helt tagen av psykologiska experiment. jag känner inte till särskilt många, men de jag sett eller läst om, de är jag helt fascinerad av. de som jag har tagit störst del av är Dr Zimbardos experimet, där det som kallas för ondska brukar vara i fokus. eller kanske snarare, de experiment som jag, och sådana som jag, sett är centrerade kring ondska.
det mest kända är the Stanford Prison Experiment. han har även följt upp sina studier med vad han kallar för the Lucifer effect som blev känt för min när bilderna får Abu Dhabi exploderade i medierna och den amerikanska ledningen oväntat skyllde ifrån sig. det var givetvis några få som uppträdde dåligt. det är ju alltid några få som förstör för den stora massan. eller hur?!
nu, idag, kom jag över en ny insikt av Zimbardo.
förenklat kan det sägas att vad han vill visa är att vi har olika "time perspectives", vilket i förlängningen gör att vi missuppfattar varandra, vi tror att vissa är dumma eller barnsliga när det egentligen bara handlar om olika tidsuppfattningar, enligt Z.
något väldigt intressant är det som sägs om inlärning och skolan, ca. 5 minuter in i filmen. om hur skolans uppgift tycks vara att "to take present oriented little beasts and (try to) make them more future oriented". det gamla förödande försvaret som vissa lärare använder, det här kommer du att ha nytta av sen, du får lita på mig. förödande, och närmast ett brott mot barns rättigheter.
jag säger inte att Z.s teorier är absoluta, men de är tankeväckande. de förenklar och förbättrar vår världsuppfattning. en annan slogan som Z använt förut är psychology is not excusology, vilket här får en annan innebörd, men som ändå klargör vad jag vill säga. det går inte att gömma sig bakom teorier.
det mest kända är the Stanford Prison Experiment. han har även följt upp sina studier med vad han kallar för the Lucifer effect som blev känt för min när bilderna får Abu Dhabi exploderade i medierna och den amerikanska ledningen oväntat skyllde ifrån sig. det var givetvis några få som uppträdde dåligt. det är ju alltid några få som förstör för den stora massan. eller hur?!
nu, idag, kom jag över en ny insikt av Zimbardo.
förenklat kan det sägas att vad han vill visa är att vi har olika "time perspectives", vilket i förlängningen gör att vi missuppfattar varandra, vi tror att vissa är dumma eller barnsliga när det egentligen bara handlar om olika tidsuppfattningar, enligt Z.
något väldigt intressant är det som sägs om inlärning och skolan, ca. 5 minuter in i filmen. om hur skolans uppgift tycks vara att "to take present oriented little beasts and (try to) make them more future oriented". det gamla förödande försvaret som vissa lärare använder, det här kommer du att ha nytta av sen, du får lita på mig. förödande, och närmast ett brott mot barns rättigheter.
jag säger inte att Z.s teorier är absoluta, men de är tankeväckande. de förenklar och förbättrar vår världsuppfattning. en annan slogan som Z använt förut är psychology is not excusology, vilket här får en annan innebörd, men som ändå klargör vad jag vill säga. det går inte att gömma sig bakom teorier.
LÄRANDE VS LEDARSKAP
vi pratade om lärande och ledarskap idag. det var lite konstigt, för vår seminarieledare hade just fått en massa kritik om att hans lärande var för mycket ledarskap.
går det att lära sig utan stödhjul?
fast det slog mig först nu, hur stor skillnad det gör. eller hur stor skillnad det är på att lära någon tillskillnad från att leda någon. idag blev vi lärda genom ledande. jag tänker på barn, och jag tänker på att lära någon cykla.
går det att lära sig utan stödhjul?
EXAKT
jag vet inte vad som händer idag. ska prata om lärarrollen.
om kommunikation tror jag.
kom att tänka på de där absurda rapporterna, de som menar att vårt tal bara är 7% av vår kommunikation. just 7, inte 8, inte 6.9.
om kommunikation tror jag.
kom att tänka på de där absurda rapporterna, de som menar att vårt tal bara är 7% av vår kommunikation. just 7, inte 8, inte 6.9.
sju.
nu vet inte jag om det är exakt 7% som de, vilka det nu är, menar är kommunikation med talet. men det är roligt ändå.
med exakthet.
nu vet inte jag om det är exakt 7% som de, vilka det nu är, menar är kommunikation med talet. men det är roligt ändå.
med exakthet.
som James Ussher. 4004 fKr. källa på det, tack!
torsdag 27 maj 2010
ANGÅENDE OBJEKT
objektet för kemi är grundämnen. objektet för psykologi är människans själsliv. vad är objektet för historia? för lärande? vad är det som studeras när vi studerar till att bli lärare?
jag tänker så här:
mitt arbete som lärare är att lära ut. jag kan saker som andra inte kan och som jag ska få dem att kunna. detta ska jag göra genom att för det första skapa en miljö som passar för lärande, alltså en trygg eller harmonisk relation till eleverna, och bland eleverna. för det andra så krävs en situation där lärande är möjligt, vilket i högsta grad beror på vilket grundperspektiv jag har på lärande. hur lär sig människor? jag tror, i alla fall nu, att wygotskijs teorier om relation mellan språk, social kontext, aktivitet med mera är en bra grund att stå på. och detta medför alltså att en situation där detta får ta plats. hur detta ska gå till, vet jag inte riktigt ännu. utöver så studeras en massa andra saker – om hur vi ska sätta betyg etc. – men objektet för mina nuvarande studier tycks vara lärandet. men inte i en psykologisk eller kognitiv bemärkelse, mer, lärandet i praktiken. kan synliggörandet av tänkandet vara objektet för mina studier, och i sånna fall, hur relaterar detta till kursen om digital kompetens?
frågan kvarstår alltså. vad ska jag fylla bloggen med? vad ska jag ägna tid åt? det verkar som att jag ska fylla den med en massa frågetecken. funderingar. kanske.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
.htm&h=300&w=305&sz=12&tbnid=CE9USqn9lUphsM:&tbnh=114&tbnw=116&prev=/images%3Fq%3DLAGOTTO&hl=sv&usg=__ktmzuVOeN1MjlVHur5XTnOdeNOE=&sa=X&ei=OrsYTNyJB86cOOLJxJwL&ved=0CCoQ9QEwBA){kind=link}
