ATT FOSTRA FÖR FRAMTIDEN

idag gick jag upp vid halv7 - de lata dagarna är förbi. min sambo gick till jobbet och jag satte igång med tvätten. har plöjt lite youtubevideos medan maskinerna snurrade i källaren och det här är vad jag fick ut av dem:

M.Wesch är och förblir en utmärkt förklarare/lärare. i dagens video, som jag tror kallas Learning in New Media Enviroments, var det centrala budskapet att det viktiga är hur vi använder nya medier. MW visade på likheter i medieanvändning i Papua Nya Guinea och de problem som vi ställs mot när vi går in i den nya digitala tidsåldern (i brist på andra ord för nutiden han vill beskriva). de som vi har stora förhoppningar om att allt ska lösa sig och bli bättre.

men, detta är, eller kan var, en otrolig kulturchock som gör oss vilsna och oförstådda. det avgörande är hur vi tar oss an detta nya, och aktivt deltar, för annars hamnar vi vid sidan av. idag är kunskap oändlig och åtkomlig över allt. (NÄSTAN, och det är här frågor om integritet, säkerhet, demokrati etc. kommer in i bilden - vad ska vara synligt och vad ska vara dolt.) för pedagoger blir det viktigt att låta elever delta och skapa kunskap. detta låter nästan trivialt nu för tiden, men det är svårt att upprätthålla.

D.Wiley pratar i videon Open Education and the Future om hur öppna läroresurser möter samma problem som människan ställdes efter boktryckarkonstens inträde. detta knyter an till mitt förra inlägg (Come on, Create) och DW menar att vi är inne i en kultur av "egoism" eller egendom, där vi vill hålla fast i det vi själva vet - det vi skapat, det vi lärt oss etc. våra lagar skyddar oss på samma sätt som kyrkan skyddade översättning av biblar till modersmål på 15oo-talet. nu, när kunskap kan delas, dvs. ges bort utan att den försvinner (5 ooo personer kan läsa samma bok, samtidigt). vår uppgift blir att använda tekniken för att komma framåt, inte för att stärka det som fanns förut. han menar att lagarna måste ändras, för att vi ska kunna använda tekniken i utbildningen. för framtiden, inte för då tiden. eleverna växer in i framtiden, de ska inte fostras in i dåtiden.

den stora frågan är hur vi ska kunna förbereda nästa generation? och den svaras bäst genom att lära oss den nya tekniken. inte för teknikens skull, men för potentialens.

här är ett bevis på att de unga redan kan använda det vi måste lära oss, det är intuitivt:
ett första möte med Ipad.

e

COME ON, CREATE!

det är galet hur komplicerade lagar är. jag har läst ett par timmar nu om lagar och regler på internet, och vad som gäller med öppna lärresurser (OER). det är svårt att veta vad som gäller, hur man får visa saker och var. exempelvis så verkar det tillåtet att visa bilder i ett klassrum, men inte i ett digitalt klassrum som en läroplattform. detta betyder att jag inte kan lägga upp en lektion på skolans intranät så att elever kan lära sig. det vore väldigt bra för elever som inte kan koncentrera sig i klassrummet om de fick fler tillfällen, men detta är alltså otillåtet.

det är nästan så att jag blir förbannad på sådant. varför ska skolan vara så sjukt uniform och bara rikta sig till en viss sorts elev? vi har redskap nu som skulle kunna göra det enklare för olika individer, men det är inte tillåtet. vi får inte hjälpa. det är något ruttet i staten världen.

i alla fall. jag tror att det går att komma ifrån detta lagens skruvstäd genom vad som kallas "creative commons" och liknande märkningar. vad dessa gör är ungefär att det ger en upphovsperson möjlighet att dela med sig av sitt verk. och med dessa skulle jag alltså kunna använda en PPT som hjälp för de som vill läsa hemma, eller någon annanstans. den galet bra sidan Wikimedia commons gör att det är relativt enkelt att hitta bilder och annat som går att använda. multimediabyrån har oxå en del att bidra med.

min poäng är att det finns sätt att komma runt problem med vad som kan visas, men det är lite svårt, vilket gör att många lärare inte orkar eller kan dela med sig av sina lektioner på arenor som passar många elever mer en ett klassrum. när jag blir lärare, om gud vill, så ska jag försöka spränga klassrummets väggar och slänga ut de fina bänkraderna och militärkulturen genom fönstret. inte bokstavligt menat.

det gäller att skapa!

WITH MY WINDOWS DOWN & MY SYSTEM UP

skulle blogga med mobilen, men eftersom jag inte gjort det förr så skapades en ny blogg.
en länk till mitt uppladdade mobilfoto:

annars har jag den senaste dagen lyssnat på hiphop, på alldeles för hög volym, och snöat in mig i IKT-verktyg. en filosofilärare jag pratade med om undervisning sa en gång ungefär att det "gäller att få eleverna fokuserade på ämnet med hjälp av något intressant, utan att deras tankar svävar iväg till det vi använder för att intressera dem". det är vad IKT-verktyg kan göra, och därför är det väldig bra.

sen handlar det givetvis oxå om att inte släppa syftet med det som ska undervisas, målet är ju fortfarande samma även om vägen blir annorlunda. därav titeln på det här inlägget. som är en textrad av eminem. han menade nog annat än vad jag menar, men att koppla ner datorn och bara spränga på med ämnet - det är dit vi ska.

DELA

idag har jag suttit nonstop och lekt med BILDA, som är den lärplattform de använder på KTH. ovant som bara den, men ändå ganska enkelt att använda. det svåraste jag känner nu är att göra en sida personlig, eller kanske snarare anpassad efter mina syften. tänker att en LMS ska vara som hemsida för en viss kurs. men det blir inte en personlig sida, eller så personlig jag vill ha den. det är mer "fyll de här fyra väggarna med vad du vill" men det ser ut som allt annat ändå.

jag har skapat några övningsprov. de fungerar bra. kanske kan fungera som en instuderingshjälp, där "tidigare prov" läggs ut och svaren kommenteras med exempelvis sidhänvisningar etc.

sen gjorde jag oxå en projektsajt, som kan användas för grupparbete och sådant. nja, vet inte om jag gillar, men det är väl för att jag är ovan och inte ser den fulla potentialen ännu.

vi får se.

LMS SOM TUGGUMMI

nu läser jag om lärplattformar, eller engelskans LMS. det är något som jag verkligen kan se mig själv använda i framtiden och som jag tror kommer bli en allt viktigare del i skolarbetet - både för lärare, elever och föräldrar.

det finns dock ett väldigt stort problem, som jag ser så här i inledningsstadiet av mina studier, då jag misstänker att detta ytterliggare kommer att späda på segregationen. alla medelklasskids, som redan tidigare klarar skolan, kommer att klara den lättare med LMS. men de som inte har ett datorrum hemma, de som inte har fri tillgång till internet, de som redan är eftersatta - vad händer med dem? ja, vi kan inte bara hela tiden se till de svagastes behov, men jag tycker att ett varnande finger är på plats. LMS får inte helt ersätta den mänskliga kontakten, får inte bli en ursäkt för att elever ska göra lärarens arbete.

företagen eller utvecklarna till plattformarna går givetvis all in på det här och säljer sina idéer. så här tuggummipoppigt kan LMS framställas:

FÅGLAR SJUNGA

har börjat kvittra. än så länge känns det lika menlöst som att bara läsa en massa statusuppdateringar på FB, men det kanske finns lite charm längre fram i utvecklingen.

det kanske är på tiden att klanka ner på åsikternas tvång som piercat vårt samhälle. varför i hela fridens namn ska vi ha så mycket åsikter hela tiden? att vara agnostiker är INTE att ställa sig bakom en lat version av ateism. jag vill slå ett slag för den menlöse idag; den icke ambitiösa; den utan åsikt.

men jag har börjat sjunga. för att jag pluggar - ja, men också för att försöka ta till var på det som Terentius uttryckte:

Homo sum, humani nihil a me alienum puto

ORIGINAL PIRATE MATERIAL

det har gått ett tag. det har varit midsommar. jag har blivit sjuk. hade över 38.5 i 4 dagar, men nu börjar det kännas bättre; i morse var jag nere på mitt normala 36.7. har inte ätit så bra i veckan, vilket känns, men jag är på väg mot friskheten. jag har inte pluggat någonting. inte läst, bara sett på filmer och tv-serier. community är bra.

en del uppenbarelser har gjorts under min feberfrossa. spotify har visat sig anammat ett web 2.0-tänk och nu kan vi se hur våra vänner lägger upp sina playlists. förr, när jag var ung och knappt gjorde annat än leta ny okänd musik, var det enkelt att vidga sina musikaliska vyer. nu när jag är gammal och utan att blinka kan slänga på en 10 år gamma Bright eyes-skiva så är det svårt att få nya intryck. men detta hinder har nu alltså gjorts mindre med spotifys funktion där man kan se sina vänners musikval.

det är en sak med web 2.0 som gnager i min skalle. det har och gör med en massa saker, men kan exemplifieras med mina problem med google docs (som jag skrev om). microsoft word är bättre, och när de tar till sig fördelarna med docs så kommer det att märkas ännu mer. kanske är det så att jag har ett allt för stort förtroende för "experter", men jag tror att det behövs, kanske ännu mer nu när det är svårare för var och en att sortera bland informationen.

det kanske kan sägas så här:

jag är inte för en absolut demokrati, där var och en har rättigheter och skyldigheter att ta ställning till allt. det sägs att det fungerar i schweiz men jag vet inte. vad jag däremot är väldigt starkt för är parlamentarisk demokrati, där vi som folk väljer representanter som är sakkunniga och specialiserade att sköta olika uppgifter. denna indirekta demokrati innebär att det är upp till var och en att välja sina strider och göra det som känns relevant.

detta hänger ihop med web 2.0. om alla ska vara med och bestämma, och alla i viss mån måste vara med och bestämma för att det ska fungera, så blir det övermäktigt. jag tänker här kanske främst på wikipedia, som när allt kommer till kritan inte är att lita på eftersom inte alla som upptäcker faktafel orkar åtgärda det. det parlamentariska, som jag förespråkar, är exempelvis ne.se, som lever och dör beroende på hur vi som folk använder det. om ne.se inte uppfyller vårt behov så försvinner det. skral kommersialism.

att wikipedi och google docs går i bräschen och visar på problem med ne.se och docs är just det demokratiska med nätet. vi som amatörer är kreativa, vi tillåts tänka fel (något som är fruktansvärt underskattat) och vi har inget att förlora. sen är det upp till företag att ta till sig detta.

anledningen att soptify är bättre än exempelvis vilken musiktidning i världen är att det är våra vänner om är tyckare istället för någon okänd. vi har förtroende för de vi känner. vi känner ne.se bättre än wikipedia, och därmed är vi mer angelägna att tro och kritisera dem. därmed inte sagt att man inte kan byta vänner.