om att se världen genom värden

Läkare, lärare och gravidas kostymer

2011-08-12T15:05:00.001+02:00

Rent skralt kan aldrig någonting jämföras med något annat. Det är denna tanke vi vill åt när vi menar att alla elever är individer osv. Lika dant är det med yrken och inom yrken. En lärare är en individ och kan således inte jämföras med andra lärare. En lärares handlingar däremot kanske skulle kunna jämföras med andra handlingar “av samma typ” eller “med samma mål” etc. Yrken, som exempelvis läraryrket och läkaryrket, kan kanske också jämföras genom att kategoisera upp handlingarna efter typ och/eller mål. (Bronäs & Runebou 2010 belyser bland annat detta med deras Möjlighetsmodell. I jämförelse med snickaren, som formar material med hyvel och hammare till ett bord eller sträva efter en “bordhet”, blir läranens uppgift att med ämnets språk, representationer och metoder sträva efter en didaktisk form.) Läraryrket jämförs ibland med prästyrket, då de båda sidorna handla och föreskriva är framträdande. (Folks attityder skulle kunna testas: lärare eller läkare som röker, vilket är mest stötande? En tes skulle kunna vara att det är mer stötande om läraren röker då det ingår i yrket att hen ska föregå med gott exempel.)

Inom vården har de kommit längre än inom pedagogiken gällande förmedlingen av praktiska erfarenheter och lösningar på stora problem. Det finns en tydligare hierarki, som kanske skulle kunna överföras till skolvärlden (sjuksköteskor, undersköteskor, läkare, huvudläkare, specialister etc.). Det är kanske inte helt lämpligt att den lärare som är duktig på att handleda diskussioner måste sitta och rätta prov. Det kanske borde finnas ett system i skolan som liknar det inom vården, med en ansvarspedagog (överläkare), ämnesansvarig lärare (läkare), undervisare (undersköteskor) etc. Jag tror dock inte att denna ”avprofessionalisering” av lärare (för alla som måste sitta och rätta prov eller hjälpa med matematikläxor hela dagarna) är möjlig i praktiken och det är inte heller givet att resultatet av en sådan enorm omstrukturering blir positivt för eleverna.

Ett närliggande problem med att ta vara på den kunskap som finns och att förmedla denna är att det inte finns en världsomfattande projekt för att skapa riktlinjer. Men detta finns inom vården också, och även här råder brister i konsensus. Ta exemplet på vad som är tillåtet under graviditeter. Detta är ett problem som, likt skolan, berör både medicin och kultur. Saker som alkohol och nikotin kanske är det tydligaste exemplet på hur det har förändrats de senaste 50 åren, men även med andra saker som är kulturellt betingade, som kaffe, borde det finnas någon slags handlingsplan för. (Ett problem här är givetvis att alla forskare som gillar kaffe har en tendens att se kaffets fördelar snarare än nackdelar. Hur skulle detta kunna lösas?)

Eftersom relativismen är så rådande i det post-postmoderna samhället så leder motsägande teorier (absolut inte alkohol respektive ett glas i veckan är ok) till att allt helt plötsligt är tillåtet. Men så är det givetvis inte, för relativism innebär inte att det inte finns bättre eller sämre vägar. Jag föreställer mig att det som skrivs om graviditet, både inom det social och inom det medicinska, är konkretiseringar, exempel, uppfattningar och attityder som försökts tydliggjorts och när dessa sedan ska appliceras på den enskilde blir kostymen något felsydd. En skräddare behövs och det är där läraren och läkaren kommer in i bilden. Det gäller att både ha kunskapen att se till olika vägar och metoder, samtidigt som det gäller att kunna finjustera inför den givna individen och den givna kontexten.

AHA

2011-08-08T06:51:00.002+02:00

fick en enkel men tydlig och stor tanke i morse: lärares förhållningssätt till IKT borde vara som relationen till etik.

lärares etiska dimension är dubbel, alltså både att vi ska lära ut etik och värden som "frihet", "jämlikhet" (vad dessa värden nu kan betyda) och att vi lärare även har en skyldighet att lära ut på ett etiskt sätt eller med icke kränkande metoder. även om det bästa sättet att motivera elever till att lära sig tyska glosor är att tvinga de som inte klarar läxan att framför klassen hånas (eller varför inte det klassiska spöstraffet) så är detta inte ett etiskt gångbart eller accepterat tillvägagångssätt.

på samma sätt borde kanske IKT ses, alltså att vi både ska lära ut hur ny teknik kan användas för kommunikation så har vi en skyldighet att använda IKT i undervisningen. det handlar om att visa ett gott föredöme, men oxå om att göra det som enligt våra värderingar är bäst. vi bör vara etiska, vi bör använda IKT.

givetvis är det inte alltid en fördel att dra IKT eller etik för långt: vi kan inte bara kramas och acceptera varandra i skolan, och vi kan inte bara använda bloggar eller slänga ut pennorna genom fönstret.

som ett gott exempel kan jag nu dela med mig av de två böckerna som jag tagit mest intryck av i sommar (klicka och titta!):

Sven-Eric Liedman

2011-08-02T23:10:00.002+02:00

jag har läst i sommar. tanken var att jag skulle läsa skönlitteratur istället för alla fackböcker studierna krävt, fiktion som ett slags karantän. jag började med Stalins kossor, som var lagom lättslukad. läste snabbt och tog inte till mig texten särskilt djupt, men jag gillade det. sen var tanken att jag skulle läsa Foucaults pendel som jag tänkte skulle passa, men jag läst bara ett 50-tal sidor innan jag förstod att det inte funkade. kanske var texten för svår, kanske var jag bara inte beredd, men jag fick ingen ro att varken läsa snabbt eller läsa djupt. jag kapitulerade, och har sen dess läst populärvetenskapliga böcker(Heberlein, Klingberg etc.). jag intalar mig att det är ett mellanting mellan det fackliga och det sköna.

nu är jag inne på slutkapitlet av Sven-Eric Liedmans Hets! , och jag måste säga att jag är en stor beundrare. jag läste Från Platon till kommunismens fall förut och gillade den mycket. nu med Hets! så kan jag inte annat än leta efter nästa bok att sluka.

nu är jag hemma i Blekinge. i min systers hylla hittade jag Mellan det triviala och det outsägliga. jag ska stjäla den! den är inte nyskriven, och jag misstänker att många tankar går igen i den bok jag läser nu, men jag ser ändå fram emot att öppna en ny Sven-Eric Liedman.

Begreppet Filosofimedvetande

2011-07-31T07:30:00.003+02:00

två sidor av facebook:

1. dags att avsluta det där nu? visst är det kul att spionera på kompisar, men det tar för mycket tid (även om jag inte är en hardcore-facebookanvändare) och det börjar kännas lite olustigt med bilder från en fylla hösten 06.
2. å andra sidan skapar FB en kontakt med fjärran vänner och närvaro i deras liv som inte går att få på annat sätt. idag, exempelvis, hade en vän från min barndom lagt upp bilder på sin far, som just gått bort. inte nog att jag kunde, så där lagom tarftligt, säga att jag är ledsen för hans skull utan jag kunde oxå få dela minnen av fadern med honom. det var absurt att se bilderna på en man jag inte tänkt på på 15 år, och än mer absurt att han såg ut just som jag minns honom trots att han nu kolavippat.

den verkliga frågan är ju hur man hanterar och använder FB, hur jag gör för att få fördelarna större än nackdelarna. så är det ju med allt modernt kanske, ta rulltrappan när du är trött - inte alltid, titta på TVn när du har tråkigt/inget bättre för dig - inte av vana eller lättja, osv.

annars har jag tänkt mycket på begreppet Filosofimedvetande. det var i höstas (phew, snart ett år sedan) som jag först började fundera på begreppet, men jag har inte riktigt kommit till skott med att utveckla en stringent innebörd. Fm är en direktöversättning av Historiemedvetande och kan vara användbart inom filosofididaktiken. jag vet inte om "medvetande" är rätt ord, men det får duga tills vidare då Hm är så accepterat. läste i DN om ordet "hågkomst" som en bra svensk motsvarighet till engelskans "mind" (Linder, 12 juli, 2011: Ett slag för ordets återupprättelse) och kanske är detta ett bättre ord. men som sagt, jag fortsätter på historiedidaktikens spår.

Filosofimedvetande ska främst fylla ett tomrum som råder. ämnet filosofi sägs ofta vara vagt och virrigt för elever, vilket givetvis beror på andra ämnens mer tydliga strukturer men oxå, tror jag, på filosofins rädsla att definiera sig självt och ta plats som det grundläggande och rena/rationella tänkandets bas. jag tror och hoppas att med begreppet Fm så kan filosofididaktiken bli tydligare.

grundtanken är:
"Vad är det elever kan när de fått betyg i Filosofi?"
"Eleven redogör översiktligt för och diskuterar översiktligt och med enkla argument några frågor och teorier som gäller existens, kunskap, vetenskap, värdefilosofi, samhällsfilosofi, språkfilosofi och nutida filosofiska riktningar." (Skolverket)
"OK, men vad innebär det?"
"De har blivit medvetande om filosofi."
"Hur blir eleven medveten om filosofi?"
"Genom att undervisningen handlar om: 1) Existens och vetande, 2) Grundläggande vetenskapsteori och begrepp inom vetenskapen, 3) Värdefilosofi, etc."

förhoppningsvis har vi alla ett hum om vad en filosof är och vad filosofiämnet behandlar, och med det har vi oxå aningar om hur en elev "ser ut" när han eller hon klarat kursen. dess utom, i och med betygen, har vi oxå en aning om hur Filosofimedvetandet kan vara djupare eller ytligt.

jag ska försöka utveckla detta begrepp mer. snart. kanske finns det någon som har lite tips eller funderingar. låt höra!